graviditet #2

Gravid vecka 19 – ryggont, blodtrycksfall och putmage

Är nu inne på andra semesterveckan och 19:de gravidveckan. Jag vet inte vilken av dessa två veckor som är anledningen till att jag känner mig piggare, men jag röstar nog ändå på att det är sovmorgnarna till 9-ish varje dag som är den främsta orsaken till att jag känner mig mindre dödstrött. Vi har ju begåvats med ett barn med samma sömnmönster som jag, så när vi har ledigt vaknar vi båda vid nio och mår så himla mycket bättre av det än att väckas vid sex/sju.

Hela denna vecka har haft tema kalas, vi har huserat två stycken varav ett barnkalas, och har gått på två förskolekompisars kalas. Det har varit en rolig, men stressig vecka så illamåendet har gjort sig påmint igen. I söndags (9 juli), fick jag även ett blodtrycksfall som inte var att leka med. Jag fick ligga ner och vila en timme med fötterna i högläge för att det skulle kännas bättre. Sen gjorde det ont i benet (samma som förra veckan) resten av eftermiddagen, men jag försökte att inte känna så mycket oro för det.

Det som jag däremot ÄR lite orolig för är hur min rygg ska palla den ökade belastningen. Jag hade ju mycket ryggproblem i vintras och jag vet ju hur dålig jag har varit under våren att göra mina rehabövningar. Därför tog jag nu tag i det och gick till Friskis & Svettis för att träna framförallt ryggen. Under min förra graviditet tränade jag på gym fram till vecka 37, och det var både jätteskönt och såå välbehövligt att ha en stark rygg inför det stundande bebiskånkandet. Jag tänker nu att jag ska försöka upprätthålla träningen så gott det går under sommaren och sen få in en rutin under hösten.

Bjussar på en magbild från gymmet, tycker inte att det syns så mycket skillnad från vecka 12, men den har verkligen blivit såpass stor nu att jag får kommentarer om den!

Veckan i sammanfattning:

  • känner mig lite piggare, vilket är fantastiskt!
  • har fått känningar i ryggen, så vill komma igång ordentligt med träningen. Någon som har tips på bra ett bra gravidträningsprogram/app med fokus på ryggstyrka?
  • fick ett ordentligt blodtrycksfall, måste börja lyssna lite bättre på kroppen och försöka att inte överanstränga mig.
graviditet #2

Gravid vecka 18 (17+0) – åderbråck och stressillamående

I lördags (den 2 juli) såg jag att jag hade fått en blå och stor utbuktning på smalbenet strax under knät. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän på söndagen när vi skulle gå ut och ta en promenad till lekparken. Då började det göra ont och när jag kollade ner såg jag att utbuktningen hade blivit dubbelt så stor. Jag blev lite skraj och tänkte att det kanske var något jag borde kolla upp, så ringde 1177 där en lugn sköterska sa att jag så fort som möjligt skulle ta mig till en akutmottagning utan att gå så mycket. Det han verkade bekymrad över var att utbuktningen var varm och att jag var gravid.

Så jag satte mig i en taxi till Sahlgrenskas akut, där jag ganska snabbt fick komma in och träffa en läkare. Efter lite kontroller och en chat med en kollega, var hon rätt säker på att det inte var en blodpropp utan ett åderbråck. Båda är tydligen vanliga när man är gravid, oh the joy.

Så inom en timme var jag hemma igen med min blå, inte så bildsköna, utbuktning. Efter lite research om åderbråck så vet jag nu att det är vanligt att drabbas av under graviditet, särskilt om man är omföderska. Det beror på den ökande blodmängden i kroppen, men även på att klaffarna i venerna förslappas under graviditeten (alltså varför?). Det går att förebygga genom att använda stödstrumpor och att inte stå eller sitta för mycket, vilket kan bli ett problem med mitt kontorsjobb. Men! Vanligtvis försvinner det efter förlossningen, så det är väl bara att härda ut en liiiten stund till även med denna gravidkrämpa.

Veckan i övrigt har varit stressig. Jag har haft mina sista dagar på jobbet innan semestern och sen har vi späckat helgen med restaurangbesök, middag, Liseberg, nappslutande, Malmö-besök, kalasplanering och föräldrabesök. Mitt illamående, som är så stressberoende, har varit rätt jobbigt och jag börjar ställa in mig på att det kanske inte kommer att gå över.

Sammanfattningsvis:

– har fått mitt första åderbråck på smalbenet.

– har varit mer illamående än vanligt, men antagligen mycket pga stress.

– köpte en svartvitrandig gravidklänning i en köp- och säljgrupp och blev så nöjd. Den kan vara det skönaste jag haft på mig, och jag bestämde mig då för att det här ska bli min bekväma graviditet. Inga fler tajta och osköna byxor!

graviditet #2

Gravid vecka 14 (13+0) – KUB, berätta för storasyskon och för kollegor

Titta här, det är en liten bebis därinne! Puh, nu har vi gjort den grej som jag varit allra mest nervös för (efter blödningen), nämligen kombinerat ultraljud- och blodprov – KUB.

Vi hade tid 8.45 måndag morgon på Östra sjukhusets antenatal-avdelning. Vi hade lämnat av Agnes hos mina föräldrar som var på besök, och körde sen mot Östra i, vad vi trodde var, god tid. Men en tankning och två felkörningar senare sladda vi inte på sjukhuset typ två minuter innan vår tid. Såklart fanns det inga parkeringsplatser nära heller (hur kan de inte bara ha ett HAV av jättebreda parkeringsplatser framför en förlossningsavdelning?), så vi fick småspringa in. Allt stressande gjorde att jag liksom inte hann samla mig inför allvaret, och jag blev rätt skakad av alltihopa. Men det var också jättemysigt att få se den lilla människan som bor därinne och som verkligen sprattlade loss som en lite hoppräka. Det var nästan svårt för ultraljudssköterskan att få till de bilder som behövdes för att göra mätningarna pga allt ståhej (det är säkert därför jag har känt bebisen så pass mycket så tidigt denna gång). Men allt såg bra ut enligt sköterskan, och vi kunde andas ut 🙂

En annan lite rolig grej för en otålig person som jag, är att hon flyttade fram beräknat bf fyra dagar (du kanske noterar att detta inlägg inte kommer på en söndag, utan en onsdag denna gång?). Så nu är det 12 december som gäller istället!

Vi hade sedan länge bestämt att vi ville vänta med att berätta för Agnes tills efter KUB, för att vi ville se att allt var ok och att det faktiskt VAR ett barn därinne. Så dagen efter ultraljudet hade vi en mysig morgon tillsammans och då kändes det fint och bra att berätta för henne att hon ska bli storasyster och att det finns en bebis i mammas mage. Hon tog det med väldig ro, ställde frågan ”har den långt hår?”, och sen ville hon busa vidare. Det är såklart superabstrakt för en treåring att hon ska bli storasyskon, men vi har återkommit till det några gånger under veckan och då har det var mysigt att kunna prata om det med henne på en lagom nivå.

Annat som har hänt i denna veckan är att jag också har berättat för mina kollegor. Det var inte riktigt planerat, men en massa nya framtidsplaner och omstruktureringar gjorde att jag kände att det var lika bra att berätta så att ingen räknar med att jag kommer att va på plats efter december. Först berättade jag för chefen igår, och sen berättade jag för resten av kollegorna på fikat idag. Det var kul, och ganska skönt ändå, även om jag ju egentligen hade planerat att berätta först efter sommaren. Allt blir inte alltid som man tänkt, men detta blev också bra!

graviditet #2

Gravid vecka 13 (12+0) – blodprover och järnvärde

Vecka 13 inleddes med att jag hade tid för att ta prover på MVC. Dels skulle jag ta alla de vanliga proverna för gravida – järnvärde, sköldkörteln, könssjukdomar, vita blodkroppar… alltså jag vet inte ens allt de testar för? Dels tog jag blodprover för KUB (kombinerat ultraljud- och blodprov), en fosterdiagnostisk metod som alla i Göteborg erbjuds om man är över 35 år. Vi gjorde iofs det även med Agnes fast jag då bara var 33 år, men då får man stå för kostnaden själv. Ultraljudet ska vi göra nästa vecka, och då slås de olika värdena samman till en risksiffra. Jag är verkligen jättenervös för det!

På MVC fick jag direkt svar på att mitt järnvärde och att mina vita blodkroppar såg bra ut! Jag är verkligen glad så länge jag slipper äta järntillskott, för min mage klarar verkligen inte det. Så det var ett skönt besked att få.

Jag har känt mig rätt så pigg även denna vecka, så jag vågar ändå ropa ett litet litet hej över att den allra mest komaliknande tröttheten nog har gett med sig nu. Däremot har illamåendet smugit sig tillbaka, och det känns verkligen som att det är stress som jagar fram det för det är verkligen värst de dagar jag har jobbiga och stressiga morgnar.

Några milstolpar denna vecka:

  • Har tagit de första blodproven och testerna denna graviditet. Vi får svar på KUB 5 juni, och svar på resten av värdena 13 juni.
  • Tröttheten verkar ÄNTLIGEN ge med sig. Prisa allt och alla för att jag nu kanske till exempel kommer att blogga lite mer.
graviditet #2

Gravid vecka 12 (11+0) – nu syns magen!

Kolla en liten mage! En kväll på Mallorca (där vi spenderat veckan) var magen såpass stor att jag kände mig tvungen att dokumentera den. Det är verkligen inte alla dagar den ser ut så här, så mest troligt är ju att det är svullna tarmar. Men i och med att jag verkligen inte varit så bra på att träna magmusklerna sen förra graviditeten, så är det nog också en kombination med en faktisk begynnande gravidmage. 

Hela veckan har vi, som sagt, varit i chartervärmen på Mallorca. Jag har känt av illamåendet och tröttheten betydligt mindre än tidigare, och jag vet inte om det betyder att det faktiskt är på väg bort eller bara var en effekt av att jag fått vila. I vilket fall har det varit väldigt skönt. 

Även den dåliga magen har repat sig, men jag var ändå megaförsiktig med vad jag åt och drack (ingen färsk frukt och grönsaker, vatten på flaska och inga okända ostar). 

Veckan i sammanfattning:

  • Illamåendet och tröttheten har börjat avta, vilket ju är det vanliga runt vecka 12.
  • Magen syns nu på riktigt. Det går fortfarande att dölja med bylsiga kläder, men jag kommer inte i några vanliga byxor längre och framåt eftermiddag/kväll är det nästan alltid en liten kula som putar ut.
  • Mitt humör har varit helt fruktansvärt den här veckan: irriterad, arg, gråtig och utan tålamod. Hoppas det intr är nåt som håller i sig!
graviditet #2

Gravid vecka 8 (7+0)

Denna vecka har inte varit lika händelserik (vad gäller graviditet) som förra. Däremot har jag maxat i aktiviteter, jobbåtaganden och förkylning. Jag har inte känt av några nya krämpor, utan det är fortsatt lätt illamående som gäller. Det värsta var nog i lördags när vi var på brunch och sen på Liseberg i det fina vädret. Tror inte att det gick över förrän vid tre när vi åt mellis-plättar på Plättlagat.

Min aptit är också helt bortblåst! Känner inte för att äta nåt någonsin. Jag blir hungrig, och äter, men utan att va det minsta sugen. I lördags kväll var jag hemma själv med en sovande Agnes och en bra serie och hade liksom tänkt att jag skulle moffa goda mackor och Ben & Jerry’s-glass men jag var såå osugen på det.

Annat som har hänt i veckan:

  • Vi har nu berättat för alla de närmsta kompisarna. Vi hade brunch även i söndags och då försa sig en, så  det var ju lika bra att berätta för alla.
  • Jag är kopiöst törstig hela tiden, dricker litervis med vatten. Hoppas att det är normalt (*googlar*). Hittade ingen tillförlitlig källa, det kan vara graviditetsdiabetes men de allra flesta blir törstiga för att blodvolymen ökar.
  • Graviditetshumöret och svettningarna har börjat göra sig påminda nu. Det var nästan mina jobbigaste krämpor förra gången, så kan inte säga att jag saknat dem.
graviditet #2

Gravid vecka 7 (6+0) – MVC-besök, partogram och ”när ska man berätta?”

Den här veckan har varit särdeles händelserik. I tisdags (18 april) var vi på det första besöket på MVC där vi fick träffa en alldeles underbar barnmorska. Hon hade förberett sig så himla bra, läst partogrammet och min journal, hade koll på alla datum som jag rabblade nervöst i telefonen och var så klok och mjuk. Efteråt jublade vi båda över hur fantastiskt hon var!

Inför besöket hade jag nog tänkt att vi skulle ha mindre behov av MVC vid en andra graviditet, men nu känner jag nästan tvärtom. Första gången hade man ju ingen aning om vad som komma skulle, så det var sällan jag hade några egentliga frågor vid träffarna och när vi pratade om önskemål inför förlossning hade vi ju inget att komma med överhuvudtaget. Tror att det enda som stod i mitt förlossningsbrev var att jag var vegetarian och att jag inte ville ha sterila kvaddar.

partogram
Denna gång började vi prata förlossning redan nu. Vi gick igenom partogrammet från Agnes förlossning och pratade om våra olika upplevelser från den. Barnmorskan bekräftade att det hade varit en lång och utdragen förlossning (här kan du läsa Agnes förlossningsberättelse) och berättade att det vanligtvis blir ett kortare förlopp andra gången, yay! Vi pratade även om vad vi är oroliga för, lite om fosterdiagnostik (vi bokade KUB 29 maj för provtagning och 5 juni för ultraljud) och om alkohol. droger och tobak.

Det enda minuset med vårt besök var att bf (beräknad förlossningsdatum) blev framflyttat till 16 december. För även om jag vet vilket datum jag hade ägglossning (23 mars), så räknar MVC alltid från sista mensens första dag (12 mars). Så det vara bara att gå hem och skruva tillbaka tiden i alla graviditetsappar (två).

Andra saker som har hänt sen senast:
– jag hade det värsta illamåendet hittills. I torsdags fick jag en så kraftig våg av illamående när jag stod på toa och gjorde mig i ordning. Fick hänga över toastolen och sen långsamt knapra på ett torrt knäckebröd för att det skulle gå över.
– magen har svullnat upp ännu mer. Fick knäppa upp jeansen på jobbet för att kunna sitta ner. Vad är det mig och graviditetsmagar! Måste snart köpa nya preggojeans om det här ska hålla i sig.
– vi har pratat om när vi ska berätta för fler och kommit fram till att vi vill vänta till efter KUB innan vi berättar för familj, övriga vänner och Agnes. Det känns svårt att förklara för henne om det inte skulle bli något, så det känns tryggast att vänta. Om det går, vill jag berätta för jobbet först efter sommaren.  Jag kommer att var i vecka 16 när jag går på semester så förhoppningsvis är magen inte såå synlig då. Förra graviditeten berättade jag för jobbet i vecka 15 och då kändes det som att jag gott hade kunnat vänta lite, men inte riktigt orkade gå runt och smyga med magen och icke-alkoholdrickandet. Perfekt då att skrota runt i kaftaner och rymliga klänningar hela sommaren innan det är dags att sprida nyheten.