bebis

När en bebis är riktigt förkyld

Ta i allt trä som finns, men nu är nog Agnes på väg att bli frisk från sin fjärde (!) förkylning på två och en halv månader. Hon har varit mer frisk än sjuk i år, stackars lilla barn.

Första gången, 10 januari, försökte vi vara så coola en kan va som förstagångsförälder (tänkte att bebisar har ju feber, det vet ju alla, inget att oroa sig för). Men efter lite mindre än ett dygn ringde vi ändå sjukvårdsupplysningen för att rådgöra lite om vi eventuellt skulle ge henne något febernedsättande. Och rätt så snart fattade vi att det nog var allvarligare än vi trott. Hög feber utan några andra förkylningssymptom på små bebisar ska tydligen alltid kollas. Vi fick order om att ta tempen i rumpan (vi hade bara tagit den i armhålan) och hu för den skräcken vi kände när siffrorna rusade upp till 40 grader. Henrik hade bestämt med 1177-sköterskan att hon skulle ringa tillbaka efter en halvtimme för att se om vi behövde åka in till barnakuten, men när vi såg att Agnes hade så himla myckeet högre feber än vi hade trott var vi redan ute ur dörren innan sköterskan ringde tillbaka. Och mycket riktigt tyckte hon att vi skulle åka raka vägen till barnakuten. Men då vi inte har någon egen bil, resonerades det fram att det skulle kunna gå lika bra att åka till vår närmsta Primärvårdsakut.

agnes 150110 Den här bilden är tagen bara nån timme innan vi åker iväg till akuten, vi har uppenbarligen satt på barnet en extra onesie för att hon verkade frysa *skräckemoji*.

Det visade sig mest vara slöseri med tid. Den läkare som vi fick träffa kände sig inte säker på barn, och vi kände oss inte jättevälkomna i och med att de flera gånger upplyste oss om att de snart skulle stänga (hur hjälper det oroliga föräldrar?). För att kunna kolla om Agnes hade urinvägsinfektion behövde de ett urinprov, vilket är en rätt knivig grej med ett litet barn. Vi försökte i lite mer än en halvtimme att få ur Agnes ett urinprov genom metoden hålla-plastmugg-mot-liten-snippa och helt enkelt vänta tills hon bestämde sig för att kissa. Detta misslyckades såklart, vi missade den lilla stråle som faktiskt kom, så när vårdcentralen så stängde skickades vi vidare med remiss till barnakuten.

(Har jag nämnt att det här var kvällen som stormen Egon blåste in? Det var alltså också skitdåligt och läskigt väder ute, inget för en superfebrig halvmånaders bebis.) Vi satt nu i foajén på en stängd vårdcentral och visste inte hur vi skulle ta oss ända bort till Östra sjukhuset. Som tur var hade jag känt på mig att vi kanske skulle kunna behöva babyskyddet så det var medsläpat, och på en halvtimme dök vår älskade vän Micke upp med bil och körde oss till barnakuten.

All kärlek till de som arbetar där! Fick samma fantastiska bemötande som på BB och förlossningen, spontana känslan är att jag vill gifta mig med varenda barnmorska, sjuksköterska och barnläkare. Vi fick väldigt snabbt komma in på ett eget undersökningsrum och där tog de allsköns prover för att försöka bena ut vad det var för fel på lilla knyttet. Precis som tidigare satt vi med en liten plastmugg mot snippan för att få ett urinprov (här tänker man att det borde ha uppfunnits ett bättre sätt att ta urinprov från bebisar?), och Agnes tvärvägrade att kissa i flera timmar. Till slut bestämdes det att det skulle tas ett urinprov direkt från blåsan genom magen, och i samma sekund som det var gjort kissade hon ner hela mig.

Stackars liten vad den här upplevelsen var skärrande, till slut började hon gråta bara läkaren kom i rummet. Där och då önskar en inget annat än att få ta hem sitt barn, och som tur var hittade de inget knas så vi fick åka hem efter att urinprovet var analyserat. Världens tröttaste bebis slocknade i bilen hem och dagen efter vaknade hon upp som en slagen hjälte, men utan feber! Efter en sväng på Sahlgrenskas öron-näsa-hals-mottagning uteslöts även öroninflammation, så det var den tvådagarsfebern.

Andra förkylningsomgången hade vi ju kunnat räkna ut med ena handen att den skulle komma efter den här lilla babybonanzan. Två dagar senare, 7 feb, hade Agnes återigen jättehög feber, men denna gången även snor och hosta. 1177 konstaterade denna gång att ”ja, förkylningssymptom brukar betyda att det nog är förkylning”. Skulle säga att det är snäppet värre än skyhög feber ändå. Det stackars lilla barnet kunde varken äta eller sova ordentligt och var helt ynkligt. Jag åkte till apoteket för att köpa saltvattenlösning, alvedon och en nässug och sen gjorde vi vårt bästa för att hjälpa henne med snoret (tyvärr hatar hon allt som kommer ens i närheten av näsan, så det var en himlarns fajt varje gång det vankades näsdroppar. Redan på måndagen hade febern släppt, men hostan och snoret höll i sig i nästan en vecka.

agnes 150208_bwVår lilla Röjar-Ralf har vägrat ligga på min mage och gosa sen hon var några veckor, så att hon kunde somna så här tydde på att hon var redigt medtagen.

Tredje förkylningen kom helt utan förvarning 21 feb. Vi var på kafé på Hisingen och firade kär väns födelsedag. Agnes hade varit precis som vanligt hemma och på vägen dit, men efter en blöjbytarvända på toa var hon helt plötsligt tokvarm och ynklig. Väl hemma konstaterades återigen att hon hade skyhög feber, och jag satte mig i kö på 1177 (för att det aldrig går att komma ihåg när och hur man ska ta febernedsättande och när de tycker att en läkare borde kika på sjuklingen). Sköterskan gav mig lite lugnande råd (bebisar har jätteofta jättehög feber) och också lite förmanande tips om god handhygien (hade nämnt att det var tredje förkylningen bara i år). Vi gav Agnes smärtstillande för att få ner febern, men den höll sig i ett dygn innan förkylningssymptomen tog över. Det var alltså bara att återigen tvinga i det stackars barnet näsdroppar, och pallra upp sängen med gamla nummer av Filter. Den här förkylningen hade också lyckats tajma sig med de första två tänderna, och starten på ett nytt utvecklingssprång så stackars Agnes var helt sänkt veckan som följde. Och hostan håller fortfarande i sig (31 mars).

agnes-150327Tredagarsfeberselfie.

Fjärde förkylningen, som just nu håller på att ebba ut, är högst troligtvis den berömda tredagarsfebern. Den bröt ut natten till fredag och höll i sig till natten mot måndag (nästan på pricken 72 timmar). När vi var inne på andra dygnet, i lördags, hade Agnes över 40 grader och var rejält påverkad. Så efter ett samtal med 1177, blev det att åka till barnakuten igen. Denna gången var det farfar som hjälpte till att skjutsa oss dit.

Och jag ljuger inte om stämningen i väntrummet var som hämtat ur Pestens tid, familj efter familj vällde in med krassliga barn. Det kändes som världens sämsta ställe att vara på med sin bebis, och mycket riktigt blev vi hemskickade omedelbums efter att en sköterska snabbt kollat av Agnes. Så skönt att inte behöva utsätta henne för ännu en vända av prover!

Sedan igår måndag är hon alltså feberfri, men fortfarande rätt ynklig och aptiten har inte riktigt kommit tillbaka. Inatt och idag tisdag är hon dessutom jätteledsen i perioder och gråter panikartat. Som tur är ska Henrik och Agnes till bvc imorgon, så då får de kollat så att det verkligen är tredagarsfebern och inget annat.

Håller nu tummarna för att detta är sista vändan för i år. Peppar peppar.

bebis

Vi kallar henne livsnjutargrodan

Jag har precis som Vanja Wikström funderat på om Agnes kommer få en identitetskris pga alla sina smeknamn. Eller egentligen är jag inte så himla orolig för det, men tror i vilket fall att vi måste bli bättre på att använda hennes riktiga namn istället för alla tusen smeknamn. Men det är så svåååårt. Under sin levnadstid har hon gått under namnen klumpen (det var det namnet hon hade i magen), sedan grodan (eftersom hon alltid låg i grodposition i och med dumma Frejka-kudden) och därmed har det naturligt även blivit froggy, froggybob, froggifer och varianterna groggy, scroggy och bloggy. Beroende på humör så kallas hon även livsnjutargrodan, Röjar-Ralf och mystrollet. Och ibland även gos, gose och Stina-Lina. Såklart får hon även höra lilla älsklingen, hjärtat och pyret.

Vi hade ju supersvårt att välja namn, Agnes VAR verkligen klumpen och grodan, och det kändes helt apart att hon skulle heta något annat. Det tog en hel månad innan vi till slut bestämde oss för Agnes, vilket nu känns 100 % rätt, men att det tog så lång tid kanske har påverkat att vi har blivit dåliga på att använda hennes namn. Aja, kärt barn osv. Min favorit är iaf livsnjutargrodan:

Processed with VSCOcam with f2 preset

bebis · en bild i timmen

Agnes 8 månader – En bild i timmen

5 mars fyllde Agnes 8 månader och den dagen såg ut såhär:

agnes_8-manader_8.008.00. Försökte ta bild på den ännu slumrande bebisen utan att väcka henne, därav stalker-bilden från hallen. Funkade det? Nä, hon vaknade. Men det var ändå dags, för vi hade en himla knökfull dag att ta tag i.

agnes_8-manader_9.00_29.00. Efter att dagen till ära ha provat sin första 8 månaders-gröt (fullkorn med banan och plommon), var det illa tvunget med ett bad. Vet inte hur det lilla barnet lyckades få gröt i örat och på magen, men det fick hon! Så här glad var man efter badet!

agnes_8-manader_10_210.00. Eller snarare 10.15. Denna kaosbild från hissen illustrerar känslan när jag inser att vi kommer bli sena till BVC för första gången. Hu, tiden bara försvann där mellan 9.00 och 10.00. Försökte få Agnes att sova inte mindre än tre gången pga var så himla trött och när hon till slut somnade hade jag ju inte hjärta att väcka henne direkt.

agnes_8-manader_11.00_211.30. Klockan elva var vi inne hos vår BVC-sköterska så ej läge att ta bild. Det här är istället från när vi äter mellis efteråt och firar att det gick så bra. Agnes hade gått upp i vikt, växt två centimeter och fick beröm för att hon hänger med så bra i utvecklingen! Cirka exakt det man vill höra som orolig förälder.

agnes_8-manader_13.0013.00. När vi kom ut från BVC hade jag vi fått ett lunch- och promenadförslag från vår vän Micke. Micke och jag åt deras vegetariska buffé, Agnes åt medelhavsgratäng. Sen härjade hon runt med allt som fanns att tillgå på bordet. Här en servett som slutade tillvaron i tusen remsor.

agnes_8-manader_14.0014.00. Sen tog vi efter-lunchen-kaffet i en pappmugg och strosade Allmänna vägen ned mot fina affären Koja. Agnes som inte sovit sen innan BVC, sov nu som en stock och missade alla finheter på Koja.

agnes_8-manader_15.0015.00. Dagens andra besök på Närhälsan, denna gången som sällskap till vår kompis. Här en mycket nöjd bebis som upptäckt väntrummets TV.

agnes_8-manader_16.0016.00. Väl hemma igen var det dags för middag. Måltiderna just nu är eh lite stökiga. Agnes gillar att äta själv, så hon får alltid nåt eget att plocka med samtidigt som vi försöker peta in mat. Efter dagens grisfest hade Agnes’ en mindre trerättersmeny inklistrad i sina kläder så det blev ombyte. Här nånstans vid fyra brukar hon vilja sova, och hon gav tydliga tröttsignaler, så jag bäddade ner oss för en sovvila. Men oj vad hon var svårsövd. Efter att ha nickat till och vaknat igen två gånger gav vi till slut upp.

agnes_8-manader_17.00_bw17.00. Istället för att sova lyssnade vi på Veronica Maggio och gjorde det som är favoritsysslan just nu = åla! Agnes börjar bli så himla snabb, går inte att lämna henne ur sikte en sekund nu.

agnes_8-manader_18.00_bw18.00. Nu var hela familjen samlad och jag försökte ta en bild på alla tre (finns typ inga sen tidigare, buhu), men det var omöjligt att få tre personer skarpa. Kul var det i alla fall!

agnes_8-manader_19.0019.00. Kvällen avslutades med livets första tandborstning! Dock hade jag pipit iväg till min syjunta, så det blev ett omöjligt uppdrag att borsta och fota samtidigt. Denna lilla funderarbebis med tandkrämstub i högsta hugg får illustrera.

Att komma ihåg:
Storlek 68/74

bebis · mat

Barnmat: Linspastej med pumpafrön

linspastejNu när Agnes så smått har börjat att äta bröd, har det blivit dags att klura på pålägg. Alla färdiga grejer innehåller salt (om inte, tipsa gärna!), så än så länge är det nog bara att göra själv. Hittade ett recept på bönpastej i boken Grön barnmat, som jag väldigt löst utgick ifrån (till exempel innehöll det receptet både buljong och salt, mycket konstigt). Det blev en linspastej med pumpafrön, vitlök och persilja. Så här gjorde jag:

2-3 barnmatsburkar
1 dl röda linser
1 vitlöksklyfta
2 msk färsk persilja
1 msk pumpafrön
2 tsk rapsolja

1. Koka linserna tillsammans med vitlöksklyftan i osaltat vatten. Koka tills de är mjuka, men inte helt har fallit isär.

linspastej_mortel_pumpafron2. Mortla eller mixa pumpafröna. Det är väldigt viktigt att små barn inte får i sig hela frön, så hoppa inte över detta!

linspastej_mixer3. Låt linserna rinna av väl, de ska va så torra som möjligt. Detta slarvade jag med så jag fick putta i ett gäng kokta vita bönor också för att få okej konsistens. Mixa alltihop!

linspastej-agnes4. Bred på macka och ge till skeptisk men gullig bebis! Resten kan du hälla upp i burkar och frysa in.