bebis · en bild i timmen

Agnes 10 månader – En bild i timmen

10-månadersdagen var den första som tillbringades utan mamman, som var på jobbet. Så här är dagen fotad och berättad av pappa Henrik:

agnes-150505-kl-7,0007.00. (Fast egentligen 06:38) Seriöst, dom små blå ögonen måste kunna charma vem som helst.

agnes-150505-kl-8.0008.00. Kring 10-månadersdagen upptäckte Agnes glädjen i att kunna öppna garderoben. Detta medförde även glädjen att kunna dra ut grejer från garderoben. Ytterligare en upptäckt som resulterade i mer barnsäkrings-arbete. Det tar aldrig slut. Favoritsakerna att slita ut var de röda klädhängarna. De visade sig mycket underhållande att slå i golvet alternativt försöka krypa över utan lycka.


10.00. Vi tog en tidig promenad till stan och gick genom Slottsskogen med Linnegatan i sikte. Vi passade på att genomföra Agnes första besök i en musikaffär. Vi köpte trumpinnar och ett rytmägg. Killen i tidiga 20-årsåldern var helt obrydd av Agnes uppenbara skicklighet med rytmägget. Han hade uppenbarligen ingen talang för att urskilja musikalisk storhet.

agnes-150505-kl-11.0011.00 Efter vår morgonpromenad behövdes lite fri lek med klossar i kombination med nya rytmägget.

agnes-150505-kl-12.0012.00. Och att spela musik är uppenbarligen uttröttande, oavsett vilket instrument som används.

agnes-150505-kl-14.00-bw14.00. Att äta ärtor var och är fortfarande ett brinnande intresse. Här iklädd en Kalle Anka-tröja som Agnes mamma troligtvis rultade runt i Danmark med som ung. Peka är också kul.

agnes-150505-kl-15.0015.00. Varför inte ta ytterligare en vända på sitt rum och slita ut de röda hängarna från garderoben? Det är ju uppenbarligen mycket roligt!

agnes-150505-kl-16.0016.00. Mamma kom hem tidigare från jobbet, 10-månadersdagen till ära. Pappa ser ut som en smal Jabba the hut men Agnes räddar bilden i vanlig ordning.

agnes-150505-kl-17,0017.00. Ett annat intresse som maximerar glädjen av pekande är de små prydnadsfåglarna i hyllan. Vi brukar ställa oss framför hyllan och sedan pekar Agnes i högst slumpmässig ordning på olika fåglar varpå dessa kommer flygande mot henne. Mycket uppskattat om man är tex ledsen.

Att komma ihåg:
Storlek 68/74

bebis · resor

Tågresa till huvudstaden

I helgen har Agnes gjort sin Stockholmspremiär! Vi har hälsat på mina föräldrar och fått lite avlastning när pappan varit på turné med sitt band. Vi åkte alltså tåg själva för första gången (dock Agnes andra tågtripp, den första gick till Malmö när hon var lite mindre än fyra månader). Det var väldigt roligt, men kändes också som det stora logistiska föräldratestet.

Resan upp gick så här:


Eftersom jag hade tagit i rejält med tidsmarginalen hade vi lite drygt trekvarts timme att underhålla oss på på Centralstationen. Vi köpte flapjack, banan, smoothie, godis och macka (till mig då, var uppenbarligen livrädd att svälta ihjäl under den kommande 2,5 timme långa tågresan).

Sen satte vi oss vid en bänk och kollade folk och Agnes festade loss på dagens första majskrok.

En kvart innan avgång plockade jag upp Agnes i bärselen, letade reda på perrongen och där stod mer folk än vad jag nånsin sett vänta på ett tåg, ALLA med en eller flera resväskor. Svetten började rinna: ”Hur i herre ska jag komma på? Var ska jag ställa vagnen? Hur mycket kommer folk tycka att jag är i vägen? Hjälp!”. Men det gick hur bra som helst! Fick hjälp av två personer att komma på tåget och  ingen under hela resans gång verkade irritera sig det minsta på att jag tagit med en livlig tiomånaders. Istället fråga folk glatt hur de kunde hjälpa mig. Två personer bredvid slogs om att hålla Agnes när jag behövde avlastning, två gulliga hjälpte mig att leta försvunnen mockasin och en störtfin äldre dam ville hjälpa mig av tåget (hon berättade att hon väntade sitt femte barnbarnsbarn så jag avböjde snällt). Och, nästan ännu bättre, platsen vi hade bokat var precis vid toan och utgången och det fanns ett litet utrymme bakom där man kunde köra in vagnen. Hur perfekt? Blev tårögd av tacksamhet och ringde Henrik i extas för att berätta. Han påminde då om att vi ju bokat den platsen just därför, eh. Så tipstips att välja smart plats om ni ska åka tåg med bebis.


Hela vägen till Skövde  var det inte heller någon som satt bredvid oss, så då passade vi på att göra bökiga saker som att äta, och gulliga saker som att vara en jätteliten person som sitter själv i sätet.


Sen hände något som jag aldrig trodde skulle hända – Agnes somnade i min famn. Tror inte att hon har gjort det sen hon var två månader. Visserligen sov hon bara en halvtimme, och jag fick redig kramp i armen, men den lilla pausen av att kunna sitta och stirra ut genom fönstret var guld värd.

När hon vaknade hade vi en timme kvar av resan och den ägnades åt att kolla ipadspelet som tjejen bredvid spelade, byta blöja på extremt trång tågtoa, gulp, och slicka/peta på allt i hela tåget. Agnes kommer säkert bli sjuk för sjätte (!) gången i år (alltså hoppas verkligen inte det), men det går ju bara att hålla i ett överlivligt barn såpass mycket.

En kvart innan vi skulle av började jag packa ihop grejer och klä på Agnes. Här fick då tre personer hjälpa mig med diverse letande och hållande, så tacksam för det. Lyckades med konststycket att inga glömma något, och kom helskinnad av tåget med alla lemmar och pinaler i behåll.

Ger Agnes och mig A+ för denna första solotågresa.