bebis · resor

Tågresa till huvudstaden

I helgen har Agnes gjort sin Stockholmspremiär! Vi har hälsat på mina föräldrar och fått lite avlastning när pappan varit på turné med sitt band. Vi åkte alltså tåg själva för första gången (dock Agnes andra tågtripp, den första gick till Malmö när hon var lite mindre än fyra månader). Det var väldigt roligt, men kändes också som det stora logistiska föräldratestet.

Resan upp gick så här:


Eftersom jag hade tagit i rejält med tidsmarginalen hade vi lite drygt trekvarts timme att underhålla oss på på Centralstationen. Vi köpte flapjack, banan, smoothie, godis och macka (till mig då, var uppenbarligen livrädd att svälta ihjäl under den kommande 2,5 timme långa tågresan).

Sen satte vi oss vid en bänk och kollade folk och Agnes festade loss på dagens första majskrok.

En kvart innan avgång plockade jag upp Agnes i bärselen, letade reda på perrongen och där stod mer folk än vad jag nånsin sett vänta på ett tåg, ALLA med en eller flera resväskor. Svetten började rinna: ”Hur i herre ska jag komma på? Var ska jag ställa vagnen? Hur mycket kommer folk tycka att jag är i vägen? Hjälp!”. Men det gick hur bra som helst! Fick hjälp av två personer att komma på tåget och  ingen under hela resans gång verkade irritera sig det minsta på att jag tagit med en livlig tiomånaders. Istället fråga folk glatt hur de kunde hjälpa mig. Två personer bredvid slogs om att hålla Agnes när jag behövde avlastning, två gulliga hjälpte mig att leta försvunnen mockasin och en störtfin äldre dam ville hjälpa mig av tåget (hon berättade att hon väntade sitt femte barnbarnsbarn så jag avböjde snällt). Och, nästan ännu bättre, platsen vi hade bokat var precis vid toan och utgången och det fanns ett litet utrymme bakom där man kunde köra in vagnen. Hur perfekt? Blev tårögd av tacksamhet och ringde Henrik i extas för att berätta. Han påminde då om att vi ju bokat den platsen just därför, eh. Så tipstips att välja smart plats om ni ska åka tåg med bebis.


Hela vägen till Skövde  var det inte heller någon som satt bredvid oss, så då passade vi på att göra bökiga saker som att äta, och gulliga saker som att vara en jätteliten person som sitter själv i sätet.


Sen hände något som jag aldrig trodde skulle hända – Agnes somnade i min famn. Tror inte att hon har gjort det sen hon var två månader. Visserligen sov hon bara en halvtimme, och jag fick redig kramp i armen, men den lilla pausen av att kunna sitta och stirra ut genom fönstret var guld värd.

När hon vaknade hade vi en timme kvar av resan och den ägnades åt att kolla ipadspelet som tjejen bredvid spelade, byta blöja på extremt trång tågtoa, gulp, och slicka/peta på allt i hela tåget. Agnes kommer säkert bli sjuk för sjätte (!) gången i år (alltså hoppas verkligen inte det), men det går ju bara att hålla i ett överlivligt barn såpass mycket.

En kvart innan vi skulle av började jag packa ihop grejer och klä på Agnes. Här fick då tre personer hjälpa mig med diverse letande och hållande, så tacksam för det. Lyckades med konststycket att inga glömma något, och kom helskinnad av tåget med alla lemmar och pinaler i behåll.

Ger Agnes och mig A+ för denna första solotågresa.

Annonser

One thought on “Tågresa till huvudstaden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s