graviditet #2

Gravid vecka 11 (10+6) – nu syns magen!

Kolla en liten mage! En kväll på Mallorca (där vi spenderat veckan) var magen såpass stor att jag kände mig tvungen att dokumentera den. Det är verkligen inte alla dagar den ser ut så här, så mest troligt är ju att det är svullna tarmar. Men i och med att jag verkligen inte varit så bra på att träna magmusklerna sen förra graviditeten, så är det nog också en kombination med en faktisk begynnande gravidmage.

Hela veckan har vi, som sagt, varit i chartervärmen på Mallorca. Jag har känt av illamåendet och tröttheten betydligt mindre än tidigare, och jag vet inte om det betyder att det faktiskt är på väg bort eller bara var en effekt av att jag fått vila. I vilket fall har det varit väldigt skönt.

Även den dåliga magen har repat sig, men jag var ändå megaförsiktig med vad jag åt och drack (ingen färsk frukt och grönsaker, vatten på flaska och inga okända ostar).

Veckan i sammanfattning:

  • Illamåendet och tröttheten har börjat avta, vilket ju är det vanliga runt vecka 12.
  • Magen syns nu på riktigt. Det går fortfarande att dölja med bylsiga kläder, men jag kommer inte i några vanliga byxor längre och framåt eftermiddag/kväll är det nästan alltid en liten kula som putar ut.
  • Mitt humör har varit helt fruktansvärt den här veckan: irriterad, arg, gråtig och utan tålamod. Hoppas det intr är nåt som håller i sig!
barn · graviditet #2

Gravid vecka 8 (7+6) – en liten blödning och MVC-samtal

Denna veckan fick jag min första stora oroskänsla. Onsdag kväll precis innan middagen upptäckte jag att jag hade en blödning. Var helt panikslaget rädd under hela middagen och gick sen på toa och kollade igen – det blödde fortfarande. Jag var såklart rädd att det var ett begynnande missfall, något som jag verkligen undvikit att läsa något om, så fick order av Henrik om att lägga mig i sängen och läsa på om blödningar och missfall. 1177 har verkligen fantastiskt bra information där alla olika scenarior gås igenom, med handlingsplaner för varje scenario. Det jag kom fram till var att det nog var en ”gammal” blödning baserat på färgen, och att det allra troligast inte var någon fara.

Däremot stod det på 1177 att jag skulle ringa till MVC och stämma av, vilket jag gjorde dagen efter (då blödningen som tur var hade slutat). Barnmorskan som jag pratade med var ganska barsk, men lugnade mig med att det inte var någon fara utan högst troligt berodde på att man har sköra slemhinnor som gravid. Jag kände mig trygg med det svaret, och jag har känt av alla mina andra gravidkrämpor sedan dess, så oron har nu försvunnit.

När jag ändå hade en barnmorska på tråden (tyvärr inte vår egen barnmorska, men ändå) passade jag på att fråga om min trötthet. Jag känner verkligen att den är helt förlamande ibland, och de allra flesta kvällar somnar jag vid nattning oavsett om det är jag som nattar eller inte. Hon tyckte att jag kunde börja lite smått med järntabletter, även innan jag tagit alla prover, men jag vet ärligt inte hur jag ska tänka med det. Jag vet ju att min katarrmage mår väldigt dåligt av dem, så jag kommer nog ändå att komma fram till att jag avvaktar med dem tills efter att jag tagit proverna. Tröttheten går ju förhoppningsvis över runt vecka 12, så det blir bara att stå ut!