bebis · förlossning · barn · graviditet #2

Hannahs förlossningsberättelse

Hon är här! Idag är det exakt fyra veckor sedan vår lilla Hannah föddes på Östra sjukhuset i Göteborg. Sedan dess har vi hunnit med att fira jul och nyår och långsamt komma in i vårt nya tvåbarnsliv. Men medan jag minnet fortfarande är färsk ska jag nu skriva ner vår förlossningsberättelse.

19 december (bf+ 3)

13:00. Jag vaknade på soffan efter en middagslur (ja, var så trött jag somnade i stort sett varje dag på slutet av graviditeten) och kände att de kom något som kändes som betydligt mer än bara en riklig flytning. Jag gick upp, bytte byxor och satte in en binda för att ha lite koll på vad det eventuellt skulle komma för mer vätska. Eftermiddagen gick i sin vanliga lunk och det kom lite mer vätska då och då men så här i slutet av graviditeten så vet man verkligen inte vad som är vad. Jag kände dock liksom på mig att det var något på gång, så var väldigt uppmärksam på kroppens olika signaler.

När Henrik kom hem med Agnes vid 17.00-tiden så nämnde jag att det kändes som att något var på gång, men vi la inte så mycket vikt vid det utan fortsatte med middag och nattning.

19.00. Medan Henrik nattade Agnes gick jag på toa och såg då att det kommit blod i bindan och samtidigt började jag också känna av ett allt starkare tryck bakåt och neråt. Jag stövlade in mitt i nattningen och rådgjorde med Henrik och vi bestämde att det nog ändå var en idé att ringa förlossningskoordinatorn.

19:24. Sagt och gjort, jag ringde förlossningskoordinatorn och berättade om läget – att jag misstänkte att mitt vatten kanske hade gått, att jag haft en blödning och att jag kände ett starkt tryck nedåt. Koordinatorn tyckte att vi ska åka in på en koll, men sa också att det var rätt så troligt att vi skulle bli hemskickade i och med att jag inte hade något värkarbete.

Tankarna började snurra, hur skulle vi lösa det här? Jag ringde först våra kompisar som vi hade bestämt skulle ta hand om Agnes när det var dags att åka in, och de berättade att deras jämnåriga barn var sjuk och hade både kräkts och haft hög feber, så vi kom fram till att det nog inte var aktuellt att de skulle passa henne. Efter lite funderande ringde jag en annan vän som Agnes avgudar, och som tur var hade hon inga planer och sa att hon kunde vara hos oss på mindre än en halvtimme.

Kompisen dök upp ungefär samtidigt som Henrik hade nattat klart, och då hade jag hunnit bli rätt rejält nervös och uppspelt. Vi gick igenom lite olika scenarion med Lina, till exempel om hur det skulle kunna bli om vi nu trots allt fick stanna. Sen packade vi in BB-väskan i bilen och körde upp till förlossningsavdelning 312 på Östra sjukhuset, dit koordinatorn hade meddelat att vi var välkomna.

21:00: Vi kom in till förlossningen ungefär vid nio och ringde på klockan. Vid det laget hade jag börjat tvivla på att det verkligen var något på gång, så vi hade lämnat BB-väskan i bilen och var nog rätt förberedda på att åka hem. En barnmorska kom och mötte oss och satte först ctg-dosor  på min mage för att mäta sammandragningar och hjärtljud. När det var klart efter 20 min ville de kolla om vattnet hade gått, och behövde göra en gynundersökning. Efter några dåliga erfarenheter har jag utvecklat en ganska rejäl skräck för gynundersökningar, så det var verkligen en prövning att försöka hålla mig lugn genom undersökningen – som visade att vattnet inte hade gått.

Så i och med att varken vattnet hade gått eller att jag hade haft några värkar, fick vi vid 22:30 åka hem från förlossningen. Och, såklart, fick jag den första värken i bilen tillbaka. Och det var en rejäl, stark sammandragning som jag måste andas mig igenom. Den andra värken kom några minuter senare, i trappen upp till lägenheten, och även den var så pass stark att jag måste stanna och andas mig igenom. Om jag jämför med min första förlossning, är det som att kroppen nästan helt hoppade över latensfasen och istället gick rakt på aktivt värkarbete. Eller så var det så att jag inte hade märkt av latensfasen alls denna gång, förutom det att jag kände ett välbekant tryck nedåt och bakåt.

23:00. När vi kom hem så fattade vi nog båda att det antagligen skulle bli en tur tillbaka till Östra sjukhuset rätt snart, så vi bad vår kompis att sova kvar över natten istället för att eventuellt behöva åka fram och tillbaka, och så himla snäll som hon är bäddade hon ner sig i soffan.

Henrik och jag gick och la oss, Han lyckades somna ganska snabbt, men jag var alldeles för pirrig för att kunna somna och värkarna gjorde ju redan rejält ont. Jag började nu klocka värkarna och det var 8–10 minuter emellan dem, men vissa kom lite tätare. En gång lyckades jag somna mellan två värkar, men det var en riktigt jobbig känsla att vakna av en värk, så obehagligt att inte ha kunnat förbereda sig på att den var på väg.

20 december (bf+4)

1:30. Nu kunde jag inte längre ligga ner och ta värkarna, utan klädde på mig och gick upp. Jag vankade av och an i köket (för att inte väcka storbarnet, kompisen på soffan i vardagsrummet eller Henrik i sovrummet). Efter en halvtimme hade jag ungefär 4 minuter mellan värkarna och bestämde mig för att ringa förlossningkoordinatorn igen. Hon gav oss en plats på en av förlossningsavdelningarna (308), men tyckte att jag kunde jobba på lite hemma en stund till i och med att värkarna fortfarande var lite oregelbundna.

Jag kämpade på med värkarna i en timme till och vid 3:00 hade det blivit mer regelbundna och längre. Jag försökte distrahera mig så gott det gick i min ensamhet (en rekommendation från Föda utan rädsla är att inte försöka lägga så mycket mental kraft på latensfasen, utan försöka spara den till aktiva fasen senare). Jag lyssnade på ett avsnitt av Förlossningspodden och gjorde ett fotbad och fixade fötterna (det var inte enkelt med jättemagen och värkarna, så dålig idé). Plötsligt kände (och såg) jag att det kom en liten blödning, och det var min väckarklocka att det nog ändå var dags att börja bege sig tillbaka till förlossningen.

03:00. Jag väckte Henrik och kompisen på soffan, och vi gav henne lite information om morgonrutiner och hur vi skulle fixa det med avlösning av farmor och farfar. Sen beger vi oss genom ett i stort sett öde Göteborg mot Östra sjukhuset. Jag tog två eller tre värkar i bilen, och några stycken när vi väl kommit fram och jag väntade på att Henrik skulle hitta parkeringsplats (hur kan det finnas så få platser utanför förlossningen? Det övergår mitt förstånd!).

04:10. Vi blev (förstod jag det senare) inskrivna direkt när vi kom in. Jag (och jag vet att många andra också tror det) trodde att det först var när de hade kollat hur öppen jag var som det var tal om att få stanna, men det kollade de först en timme senare. Vi fick ett förlossningsrum och de satte på ctg igen. Självklart hade mina värkar börjat klinga av (exakt samma som första förlossningen), så jag bad om ett ståbord för att kunna röra mig lite runt i rummet och få igång värkarna.

05:30. Härifrån har jag min sista anteckning i mobilen: ”Öppen 5 cm. Ska bada!”. Uppenbarligen var jag fortfarande vid god vigör och kapabel att komma ihåg att skriva ned vad som hände. Barnmorskan hade till slut kollat min livmodertapp, som var öppen 5 cm, och jag fick beröm för gott hemmaarbete. Hon föreslog sen att vi skulle testa att ligga i badkaret en stund, vilket jag aldrig hade funderat på tidigare men nu kände mig väldigt öppen för att testa. Vi hade pratat om min svanskoteskada som de läst om i mitt förlossningskontrakt (eller förlossningsplan som det också kallas), och att vara i badet kändes som ett bra sätt att bli smärtlindrad och med det förhoppningsvis undvik epidural, värkstimulerande och en förlängd krystfas.

Vi gick till ett annat rum där det fanns ett badkar och vid 05:40 går jag ner i det varma badet. Till en början var allt väldigt lugnt och skönt, jag tog värkarna utan problem och vi lyssnade på musik och drack saft. Efter någon timme bad jag om lustgas och började använda det på lägsta inställningen. Jag hade ont, men kunde hantera att bara ta 5–6 andetag i lustgasmasken och kunde därför hålla huvudet mycket klarare denna gång.

08:15. Nu kollade de livmodertappen för andra gången och det visade sig att jag var helt öppen! Jag hade öppnat mig 5 cm på bara några timmar, och det i stort sett helt utan smärtlindring, så jag (och tror jag, alla andra) tänkte nog att det snart skulle komma en bebis. Med hjälp av barnmorskan och studenten som hade varit med hela tiden, började jag trycka lite mer vid varje värk.  En stund senare gick mitt vatten och vid 09:30 började jag känna krystkänslor. Då rullade de bort lustgasen (med förklaringen att det inte hjälper i denna fas) och förberedde för en vattenfödsel.

Härifrån och fram till födelsen var det slut på den lugna och sköna känslan, och den tilltro till kroppen som jag hade haft hela tiden började ta slut. Jag krystade och krystade, med allt större kraft, men det verkade inte hända så mycket med progressen. Vid 10:00 hade jag inte så mycket kraft kvar efter att ha varit öppen i två timmar, så vi kom överens om att vi behöver göra något nytt för att få fart på framfödandet. Henrik och barnmorskorna hjälpte mig upp ur badet och till en förlossningssäng. I förlossningsjournalen läser jag i efterhand att de ”sätter pvk och tar bastest”, vilket betyder att jag fick en port/kanyl i handen för att förbereda för dropp.

Vid det här laget hade det kommit betydligt fler personer till förlossningsrummet – en extra barnmorska, en undersköterska och två läkare. Trots att jag var fullt sysselsatt med att fortsätta krysta, först på sidan och sedan knästående, uppfattade jag att de pratade sinsemellan och jag förstod då att det kanske skulle bli tal om något ”ingripande”. Samtidigt kände jag alltmer hopplöshet i och med att krafterna var helt slut och att det kändes som att jag inte kunde göra mer än jag gjorde, trots massa pepp från personalen. Så ungefär samtidigt som jag kände att jag på väg att ge upp, föreslog barnmorskan att de skulle sätta värkstimulerande dropp i form av oxytocin. Först fick jag panik av det, med tanke på att jag hade en så dålig erfarenhet av det från min första förlossning, och där och då inte kände att jag orkade mer smärta eller kraftigare värkar. Men ganska snabbt insåg jag också att jag nog behövde mer kraft, så vid 10:40 sätter de droppet och jag kände snabbt att jag fick mer kraft i värkarna. Och att det faktiskt kändes bra, inte minst fick jag en så pass välanpassad dos att jag kunde vila mellan värkarna, vilket var en väldigt annorlunda känsla mot första förlossningens ändlösa värkkaos.

En kort stund senare märkte jag att det börjar forsa ut blod. Läkaren och barnmorskan fick ännu mer bråttom – dels för att jag blödde, men också för att bebisen visade tecken på att må dåligt, vilket jag förstod först i efterhand. De föreslog sugklocka, men det är en av de förlossningssaker som jag har allra mest skräck för, så då bad jag om att få testa själv en sista gång. Med de extra krafterna från droppet, ”levatorpress” (att en barnmorska trycker emot i mellangården för att guida var man ska krysta) och några krystningar där jag fick dra i ett lakan (samma som med Agnes) kom hon till slut ut!

11.11: ”En flicka framföddes på två värkar i framstupa kronbjudning”. Hon vägde 3850 g, var 52 cm lång och hade ett huvudmått på 36 cm.

Efter att moderkakan också kommit ut kördes vi tillbaka till förlossningsrummet och jag kollades och syddes för bristningar. Under tiden som de sydde låg bebisen på min mage och vaknade till, och jag fick kaffe och chokladmilkshake (istället för ostmacka som ju tyvärr är bland det äckligaste jag vet). Det var verkligen en fantastisk känsla att få ligga där med sin friska och gulliga bebis, att va glad över att förlossningen var över och att vi blev så himla väl omhändertagna av barnmorskestudenten och en undersköterska. Och jag som hade varit så orolig över att vi skulle bli utkastade efter sex timmar, blev istället upprullade till BB vid 15:00 och fick den trygga start som jag hade önskat!

barn · bebis · föräldraskap

Potträning

Processed with VSCO with hb1 preset

Den 29 juli började vi potträna enligt metoden som beskrivs i Potträning av Ulrika Casselbrant. Det är egentligen mest sunt förnuft, men att följa någonslags beprövad metod kan ju vara skönt så att man liksom har något att utgå ifrån. Tidigare har vi lite då och då erbjudit pottan och börjat prata om man kan göra sina behov där, men det har inte gett några direkta resultat – tror att hon totalt har kissat eller bajsat max fem gånger på pottan. Så nu testar vi den här metoden, och ser om det kan passa oss. Det finns också en tillhörande Facebook-grupp där bland annat författaren själv är admin och svarar på frågor!

Metoden går ut på att tro på barnets kompetens (och inte sätta på blöjan för ”säkerhets skull” vid till exempel utflykter, vara konsekvent blöjfri från start, inte använda belöningar (som till exempel klistermärken vid varje toabesök, få sitta med telefon och Ipad vid pottan etc) och sakta men säkert få barnet att bemästa och ta kontroll över sina behov. Bästa tiden att göra detta är när barnet är mellan 1,5 och 2,5 år, tidigare än så kan det inte kommunicera tillräckligt väl och börjar man senare än vid 30 månader så har barnet gått in i en intensiv självständighetsfas vilket kan försvåra. Agnes är nu 2 år/24 månader, så det kändes som helt perfekt timing.

Idag har vi hållt på i nästan tre veckor, så hur har det då gott? Jo, men helt ok. Mest är jag stolt över att vi har tragglat på utan blöja trots oändligt antal ”olyckor” av båda de slag. Första veckan gick mest ut på att påminna om pottan, låta Agnes koppla ihop de olika nödigkänslorna och dess konsekvenser och att bygga stolthet över att klura ut de. De två påföljande veckorna har gått väldigt långsamt framåt, och ibland också bakåt. 22 augusti börjar hon förskolan, och det har hela tiden varit det stora deadlinedatumet. Vi har kanske inte kommit så långt som vi trodde, men efter lite prat med pedagogerna ska vi testa att vara blöjfria även där. Uppdatering kommer!

Bild från allra första pottbesöket när Agnes var ett år, 26 juni 2015

barn · bebis · diy · en bild i timmen

Agnes 2 år

Det är inte klokt, men nu är vår älskade lilla skrutt två år gammal! Det firades med kalas på hemma plan och såg ut så här:

agnes-160705-kl-07.00

agnes-160705-kl-08.00agnes-160705-kl-08.00_2agnes-160705-kl-09.00Vi inledde dagen med presentöppning. Agnes fick en balanscykel i trä från Wishbone som går att bygga om från tre- till tvåhjuling vilket gör att den går att ha länge länge, en docksäng från Ikea (funderar på att måla om dem, men det är ett senare pyssel), ett Duploset med en brandbåt som även går att ha i badet och ett ekologisk panda-mjukdur från Kallisto.

agnes-160705-kl-10.00Efter presentöppningen och en premiärtur med cykeln kom mormor och morfar och hämtade Agnes för en Slottsskogentur och sovvila i vagnen. Under tiden passade vi på att laga mat, pynta och dekorera tårta.

agnes-160705-kl-15.00

Klockan tre var det kalasstart och vänner och familj strömmade in. Här bästa Helene under den tassel-girlang som jag pysslat ihop (här är en tutorial, kolla in hela min ”Kids party”-bräda på Pinterest också vetja.).

agnes-160705-kl-14.00Tanken från början var att ha kalaset utomhus. Vi hade hittat en liten glänta bakom huset med sandlåda, bänkar, bord och stora ekar som skulle vara perfekt för kalashäng. Men då vädret inte såg ut att bli så stadigt, valde vi att vara inne – men ta in mycket grönt och pynta som om det var en trädgårdsfest. Ormbunkarna var plockade från farmor och farfars trädgård, vindsnurrorna hade jag pysslat ihop kvällen innan enligt den här tutorialen, maten bestod av en enkel sallad med sparris och kikärtor och potatis- och tångkaviarpizza (recept från Vego).

agnes-160705-kl-16.00

Agnes var på strålande humör hela kalaset! Hon verkar älska hela stå-i-centrum-grejen än så länge (brås på mor sin). Tårtan var en vegansk choklad- och banantårta med choklad- och jordgubbsmousse. Recept från Vego.

agnes-160705-kl-15.00_2

agnes-160705-kl-15.00_3

agnes-160705-kl-16.30

agnes-160705-kl-17.00

Sen minglades det runt, samt gjordes ett försök till familjebild (ovan). Vid sex var alla megatrötta, och det började rundas av! Och just det, dinosaurieklänningen är handsydd av Vanilla & Lace, en av mina favvobloggare som lever livet i min drömstad Portland. Bara tullen gick på 185 kronor, woop!

bebis · mat

Babyfood lifehacks

Agnes är vegetarian, och lite av en matvägrarepisodare, så vi försöker proppa alla måltider och mellisar med så mycket nyttigheter det går (mao precis som alla andra kids och föräldrar). Men! Några av de tricks vi kommit på längs vägen önskar jag lite att jag hade kunnat googla mig fram till för länge sen, därav idén med detta inlägg. Vsg för oombedda barnmatstips.

Ekologisk boostad fruktpuré
Köp ett stort gäng olika ekologiska frukter (vi brukar ha banan, äpple, päron, kiwi, apelsin med variationer beroende lite på vad man hittar till bra pris). Skala, skär i mindre bitar och koka ihop med en stor näve mandel eller cashewnötter och torkade, osvavlade aprikoser. Det behövs bara pyttelite vatten eftersom frukterna vattnar sig. Mixa ihop och tillsätt kokosolja och järnsaft (om en vill järnbosta lite).

Bönor på burk
Köp hem torkade kikärtor, vita bönor och kidneybönor och koka dem själv tillsammans med lite ekologisk grönsaksbuljong. Fyll upp använda barnmatsburkar och frys in. Jag lovar att det är den PERFEKTA plockmaten slash mellisen när en vill vuxenfika.

3 x Mera vego-recept
Alla recept i Mera vego-kokboken som vi provat är jättebra – de är goda och enkla, oftast har man alla ingredienser hemma och de är proppade med massa nyttigheter. Vi har blivit extraextra förtjusta i tre av recepten som fått bli återkommande favoriter:

– hasselnötslasagne, där vi ganska fritt byter ut nötter och grönsaker beroende på vad man har hemma.

– mandelbollar, som är perfekta bollen att ta ur frysen och steka upp snabbt istället för halvfabrikatditon.

– quinoanuggets, världens bästa sätt att få i små matvägrare nyttiga quinoa.

Proppa saker i potatismos och pannkakor
Det går att gömma nästan vad som helst i potatismos och pannkakor, tips om det till exempel kommer en period där allt grönt helt plötsligt är livsfarligt.

I potatismos gömmer vi ost, spenat, broccoli, smör (kanske inte så mycket gömmer som i ”boostar) och grädde. Det går supersupersnabbt att sno ihop också, koka småbitar och mosa ihop med gaffel – klart på 5 minuter.

Pannkaksingredienser byter vi ut rätt hejvilt och varierar mellan havre-, ko- och kokosmjölk (den gamla vanliga i burk), kikärts-, mandel- och vetemjöl och rapsolja, smör och kokosfett att steka  i. Alla varianter går hem! I pannkakorna kan man plutta i bönor, majs, grönkål, spenat osv.

barnrum · bebis · diy · inredning · loppis

Inredning i barnrummet

Detta lilla godinginlägg har fått vänta länga på att bli ihopknåpat (ni kanske minns ”inspiration till barnrum” från februari 2015? Då tänkte jag nog att det resultatet inte skulle dröja så himla länge till ett färdigt rum). Anledningen till den långa förseningen är att jag ville ha det beställda parkettgolvet på plats innan jag fotade. Och jäklar vad det har dragit ut på tiden – vi blev från början lovade att det skulle bli klart under hösten, sen i januari, vecka 16 och nu till slut när det faktiskt blev av i vecka 20.

Fram tills dess har vi alltså haft riktigt fula och slitna linoleumgolv i båda sovrummen och det har verkligen inte varit en fest att fota i något av rummen av den anledning. Men barnrummet har så sakteliga vuxit fram ändå, utefter Agnes behov och utveckling, och våra idéer.

Och hur ser det då ut? Jo, så här:

barnrum

Och vi är så nöjda! Det känns som att det verkligen har blivit färgglatt, lekfullt, roligt, praktiskt och mysigt, precis det jag hade på önskelistan.

De två största förändringarna är att väggarna är målade vita och att det har lagts ekparkett på golvet. Men annat piff har också gjort sitt:

  • Vi har satt upp en stringhylla i björk, inköpt på Rum 21, ovanför byrån för att samla smått och gott som inte är leksaker. Vi valde att inte ta den populära modellen Pocket, utan en större och djupare (78 x 20 cm).
  • Två tavellister från Ikea har vi som bokhyllor, där tanken har varit att locka till mer läsning eftersom böckerna syns bättre än de gjorde i Expedit-hyllan (vilket det verkligen har gjort, yay!).
  • Bilmattan från Oyoy är köpt på Kvart Interiör, fin men tyvärr lite sladdrig.
  • Lampan med prickar är inspirerad/snodd av Pinterest-bild med Ikea-hacks. Basen är rislampan Regolit och prickarna är utskuren folie som Henrik gjort av stuvbitar.
  • Garderoben är tillpiffad med gula oversize-knoppar, Norrbyn från Ikea.

barnrum-160521-2

Åt detta håll har rummet fram tills nu dominerats av det lektält jag knåpade ihop till Agnes födelsedag. Vi älskade det allihopa men tyvärr kom det inte så ofta till användning. Jag tog därför beslutet att det får vila i källaren ett tag. I övrigt syns:

  • En Blocket-fyndad gunghäst, ursprungligen från ekobutiken Minimundus, som just nu har fått ett rejält uppsving i intressanthet (kanske för att hon kom på hur man kan få ordentlig fart på den).
  • Expedit-hyllan är still going strong. Här ryms leksaker, böcker, papper och pennor.
  • I kuddhörnan samsas zigzag-kuddar från Ellos, en ugglekudde från Franck & Fischer, delfinörngott från Mini Rodini, och min gamla gravidsovkudde som ger bra stöd.

barnrum-160521-3Ovanför tavellisten hänger fruktvimpeln som jag gjorde till Agnes ettårskalas.

barnrum-160521-4Byrån är en Malm från Ikea, och den rymmer så mycket kläder att det inte är klokt. På den står en monstera i en femtiotalskruka och en nattlampa som jag hittade på internet (minns ej var). Galgarna är lite blandade från loppis, såna där i trä med platsband runt.

I hyllan gömmer sig uppifrån och ner:

  • På översta hyllan huserar Henriks gamla gosedjur Gos, ett par Kavat-kängor att växa i till hösten och en ej lekbar Kaws-leksak.
  • Mellersta hyllan rymmer en auktionsfyndad ugglesparbösssa, en stapelleksak i papp, en för stor Koolabah-keps och låda för småpryttlar från Hemtex.
  • På understa hyllan samsas virkad speldosekanin från Littlephant, en gul väska från Krabat, ett elefantöra i vintagekruka och två robotar inköpta på Island.

barnrum-160521-5Naw! Korgstolen och den stickade figuren är Henriks från när han var liten, dockan är en julklapp från Krabat och filten är den allrakäraste BB-filten.

Foton, teckningar och förskolepyssel (mitt hjärta går typ itu av känslorna att nu ha ett barn som kommer hem med pyssel <3) sitter uppe med den enda washitejp jag har träffat på som faktiskt sitter uppe. Så tipstips att införskaffa en sånhärn braig rulle från Designtorget!

bebis

Ord hon kan 

Nu är Agnes snart två, helt galet! Hennes utveckling går så rasande snabbt, varje dag är det en ny idé eller färdighet som ska testas. Och nu har även orden börjat komma! Snart kan vi prata med varandra!

Även om Agnes länge har förstått i princip allt vi sagt, och med gester och JA, NEJ och DÄ, svarat, så är det ju något helt annat än att ha ett samtal. Gud vad jag längtar efter att snart få höra vad som pågår där inne i hennes lilla huvud.

Men tills dess så bjussar hon på följande vokabulär:

där och titta och mer (det var de allra första orden som kom)

städa =’täda’, äta, tvätta=’ätta’, akta = ‘atta’ (de är verkligen snubblande lika varann, men stolta föräldrarna hör skillnad)

boll = ‘böll’ (betyder boll, men även allt som är runt)

bebis (alla bebisar och barn, men även allt som är litet)

hatt = ”att” (kan identifiera både Skalmans ”att” och sin egen, älskade gulvitrandiga keps)

den (betyder nappen SÅKLART, men är det inte konstigt att ordet nappen/nappis inte har kommit än, tänker pga oerhört kär ägodel?)

mamma och pappa (hon lärde sig pappa först, och först ganska nyligen lades även mamma till. Då bah <3)

den är min (Jupp, det kom tillslut det där ”miiiin”. Agnes testar det på lite allt möjligt som kan tänkas va hennes t ex andra barns grejer i sandlådan, våra skor etc)

åtta, nie (hur sjukt det än låter så förstår hon nu begreppet att räkna och då har just siffrorna åtta och nio fastnat. Vi räknar saker i böcker, använder räknelego med siffror och både antalet nio och siffran 9 har hon koll på nu. ÄR DÖDSIMPONERAD.)

en och många (precis som med siffrorna så fattar hon nu begreppet att en är en och flera är många. Detta tränas det flitigt på just nu!)

röra = ”jöja”

upp och ner, ut = ”oot” och in (de har börjat prata om placeringsord på förskolan och det har verkligen fått fäste, så kul.)

spade = ”pade” (väldigt älskad ägodel just nu) låter väldigt mycket som bada

lite blandade namn som Eija, Maja, Nils = ”Nejls”, Klara, Sara, Ninna (Agnes docka)

potta (som dock knappt har kommit i bruk än)

sitta

bort och borta (hon förstår dessutom skillnaden mellan dem.)

ägg = ”äck” och pasta

Sen försöker hon även att härma ibland när vi säger saker, så många fler ord än ovan har en ju hört henne säga. Dessa kommer dock mer spontant, och används för att kommunicera. Så kul!

bebis · förlossning · graviditet #1 · listor

En ekologisk BB-väska

Nuförtiden när jag åker iväg på kortresor packar jag ofta i samma väska som vi hade med till BB och jag blir så himla nostalgisk varje gång! Gud, vad jag tänkte mycket på vad jag skulle packa ner i den där väskan, och säkert av samma anledning som alla andra förstagångspäron – som en förberedelseprocess och ett sätt att konkretisera att det ska komma ett barn.

Så jag tänkte att det skulle vara kul att lista vad vi faktiskt använde, och vad jag nu i efterhand hade önskat att vi hade med oss till BB. Själv hade kikat en del på Vanilla & Lace-Abis ”Minimalist Hospital Bag” inför packningen, och förhoppning kan den här listan inspirera eller hjälpa någon!

Till bebisen

agnes_20140709

1. Mjuk och varm filt. Polarn o. Pyrets dubbelsidiga ekologiska jersey-filtar är verkligen hur bra som helst. Vi har två stycken, men den som fick följa med till BB ligger mig alltid varmast om hjärtat.

2. En eller två omgångar kläder till bebisen. Är det vinter behöver man ju också tänka till på nåt slags ytterplagg, jag skulle satsa på Disanas ullflece-overall i så fall, vi har jackan nu och den är toppen. Vi hade med ett ekologiskt set med omlottbody och byxa från Åhléns. De är små i storleken och passade därför perfekt, bebisar är ju helt overkligt små när de föds. Vi hade också med ett set med ärvd omlottkofta och prickiga byxor från Emma & Malena, som Agnes åkte hem i. Plus mössa och strumpor! Vi hade med en vit newborn-mössa från Mini Rodini och ärvda små ministrumpor som vi aldrig använde för att det var så himla himla varmt.

3. Mjuka tvättlappar. Pappret på BB är lite rivigt, eh. De här från Summerville är härligt mjuka.

Till mamman
1. Amningslinne och amnings-BH, Lindex. Det är ju prick omöjligt att föreställa sig hur det är att amma, och också hur många amningsplagg det kan gå åt på ett dygn pga av diverse spill. Jag hade med ett linne och en bh, men hade lätt kunnat haft det tredubbla (som jag på skakiga ben tog mig ner till stan för att köpa inom kort). Lindex linnen är toppen, däremot tycker jag att H&M:s bh var bättre.

2. Gravidtights, H&M. Tro mig, du kommer inte vilja ha något annat på dig. Möjligtvis då ingenting. Magen är nästan lika stor som innan förlossningen, så det är ingen idé att tänka att man kan klämma in sig i några jeans eller knappt ens mysbyxor.

3. En längre supermjuk och skön skjorta eller klänning, till exempel den här oversize-tishan från Beaumont Organic. Jag tyckte det var gött att ha nåt som gick ner över rumpan när jag vaggade runt på BB med nättrosa. Jag hade tagit med en sån skjorta med tanken att det var den jag skulle föda i, för att jag hade fått för mig att jag inte ville ha sjukhusrocken. Vete hundarna hur det hände, men när epiduralen var satt hade jag ändå vips fått på mig en sån.

4. Amningsinlägg. Jag använde dessa i tyg från Imse Vimse, men i kombination med pappersvarianten.

5. Godis. Visst, man får jättegod och bra mat på BB (även vegansk som jag hade beställt), men gud vad gott det var med godis! Vi hade med nötter, torkad frukt (bra även på förlossning) och sen pep Henrik iväg och köpte en jättepåse med lösgodis.

Det man inte behöver ha med
– så himla mycket kläder egentligen. Nu föddes Agnes i värsta värmeböljan så hon behövde det snarare svalt, men vänner som födde i november vittnade om samma obehov av kläder. Det enda man vill göra ju är att gossa hud mot hud.

– blöjor. Varken till bebis eller sig själv. Däremot kan det vara bra att ha ett paket nyföddblöjor (tyg eller engångs) och ett gigantiskt paket med förlossningsbindor redo hemma. För man blöder ju i VECKOR. Jag hade köpt ekologiska från Natracare.

Det jag önskar att vi hade fått med:
– amningskudde. Det var en sån grej som jag trodde var hittepå, men nu sedan jag fått prova vänners kuddar förstår jag grejen till 100 %. Så himla himla mycket lättare att få till amningen, och avlastande för onda axlar och rygg. Minimundus har en med bovete som verkar bra och stabil.

mickesbild1– ett babyskydd att köra hem barnet i. Alltså det här vet jag inte ens hur vi lyckades att misslyckas med, men vi hade nog bara räknat med att även Mölndals BB hade babyskydd att hyra ut (vi hade kollat upp detta med Östra sjukhuset). Jag hade nog inte ens tagit in att vi skulle kunna hamna någon annanstans än Östra, minns att jag i värkarna hemma först tyckte det var superjobbigt att vi skulle behöva åka till Mölndal där vi aldrig varit tidigare. I alla fall, det löste sig med att vi temporärt fick låna ett babyskydd på Mölndal som de egentligen har för transporter mellan sjukhusen, vilket ju till viss del stämde då vi behövde åka direkt från BB till ortopeden på Drottning Silvias Barnsjukhus. Väl på Östra hyrde vi det babyskydd som vi sen hade i nio månader.

– tofflor. För nej, det kommer inte gå att böja sig ner post-förlossning.

Bra webbshoppar som vi brukar handla från: medvetenmini.se, laplandecostore.se, minimundus.se, goodforkids.se, ekokul.se, ekotjusigt.se och kokobello.se.