graviditet #2

Gravid vecka 12 (11+6) – blodprover och järnvärde

Vecka 12 inleddes med att jag hade tid för att ta prover på MVC. Dels skulle jag ta alla de vanliga proverna för gravida – järnvärde, sköldkörteln, könssjukdomar, vita blodkroppar… alltså jag vet inte ens allt de testar för? Dels tog jag blodprover för KUB (kombinerat ultraljud- och blodprov), en fosterdiagnostisk metod som alla i Göteborg erbjuds om man är över 35 år. Vi gjorde iofs det även med Agnes fast jag då bara var 33 år, men då får man stå för kostnaden själv. Ultraljudet ska vi göra nästa vecka, och då slås de olika värdena samman till en risksiffra. Jag är verkligen jättenervös för det!

På MVC fick jag direkt svar på att mitt järnvärde och att mina vita blodkroppar såg bra ut! Jag är verkligen glad så länge jag slipper äta järntillskott, för min mage klarar verkligen inte det. Så det var ett skönt besked att få.

Jag har känt mig rätt så pigg även denna vecka, så jag vågar ändå ropa ett litet litet hej över att den allra mest komaliknande tröttheten nog har gett med sig nu. Däremot har illamåendet smugit sig tillbaka, och det känns verkligen som att det är stress som jagar fram det för det är verkligen värst de dagar jag har jobbiga och stressiga morgnar.

Några milstolpar denna vecka:

  • Har tagit de första blodproven och testerna denna graviditet. Vi får svar på KUB 5 juni, och svar på resten av värdena 13 juni.
  • Tröttheten verkar ÄNTLIGEN ge med sig. Prisa allt och alla för att jag nu kanske till exempel kommer att blogga lite mer.
graviditet #2

Gravid vecka 11 (10+6) – nu syns magen!

Kolla en liten mage! En kväll på Mallorca (där vi spenderat veckan) var magen såpass stor att jag kände mig tvungen att dokumentera den. Det är verkligen inte alla dagar den ser ut så här, så mest troligt är ju att det är svullna tarmar. Men i och med att jag verkligen inte varit så bra på att träna magmusklerna sen förra graviditeten, så är det nog också en kombination med en faktisk begynnande gravidmage.

Hela veckan har vi, som sagt, varit i chartervärmen på Mallorca. Jag har känt av illamåendet och tröttheten betydligt mindre än tidigare, och jag vet inte om det betyder att det faktiskt är på väg bort eller bara var en effekt av att jag fått vila. I vilket fall har det varit väldigt skönt.

Även den dåliga magen har repat sig, men jag var ändå megaförsiktig med vad jag åt och drack (ingen färsk frukt och grönsaker, vatten på flaska och inga okända ostar).

Veckan i sammanfattning:

  • Illamåendet och tröttheten har börjat avta, vilket ju är det vanliga runt vecka 12.
  • Magen syns nu på riktigt. Det går fortfarande att dölja med bylsiga kläder, men jag kommer inte i några vanliga byxor längre och framåt eftermiddag/kväll är det nästan alltid en liten kula som putar ut.
  • Mitt humör har varit helt fruktansvärt den här veckan: irriterad, arg, gråtig och utan tålamod. Hoppas det intr är nåt som håller i sig!
barn · graviditet #2

Gravid vecka 8 (7+6) – en liten blödning och MVC-samtal

Denna veckan fick jag min första stora oroskänsla. Onsdag kväll precis innan middagen upptäckte jag att jag hade en blödning. Var helt panikslaget rädd under hela middagen och gick sen på toa och kollade igen – det blödde fortfarande. Jag var såklart rädd att det var ett begynnande missfall, något som jag verkligen undvikit att läsa något om, så fick order av Henrik om att lägga mig i sängen och läsa på om blödningar och missfall. 1177 har verkligen fantastiskt bra information där alla olika scenarior gås igenom, med handlingsplaner för varje scenario. Det jag kom fram till var att det nog var en ”gammal” blödning baserat på färgen, och att det allra troligast inte var någon fara.

Däremot stod det på 1177 att jag skulle ringa till MVC och stämma av, vilket jag gjorde dagen efter (då blödningen som tur var hade slutat). Barnmorskan som jag pratade med var ganska barsk, men lugnade mig med att det inte var någon fara utan högst troligt berodde på att man har sköra slemhinnor som gravid. Jag kände mig trygg med det svaret, och jag har känt av alla mina andra gravidkrämpor sedan dess, så oron har nu försvunnit.

När jag ändå hade en barnmorska på tråden (tyvärr inte vår egen barnmorska, men ändå) passade jag på att fråga om min trötthet. Jag känner verkligen att den är helt förlamande ibland, och de allra flesta kvällar somnar jag vid nattning oavsett om det är jag som nattar eller inte. Hon tyckte att jag kunde börja lite smått med järntabletter, även innan jag tagit alla prover, men jag vet ärligt inte hur jag ska tänka med det. Jag vet ju att min katarrmage mår väldigt dåligt av dem, så jag kommer nog ändå att komma fram till att jag avvaktar med dem tills efter att jag tagit proverna. Tröttheten går ju förhoppningsvis över runt vecka 12, så det blir bara att stå ut!

 

graviditet #2

Gravid vecka 7 (6+6) – Illamående och dåligt humör

Denna vecka har inte varit lika händelserik (vad gäller graviditet) som förra. Däremot har jag maxat i aktiviteter, jobbåtaganden och förkylning. Jag har inte känt av några nya krämpor, utan det är fortsatt lätt illamående som gäller. Det värsta var nog idag när vi var på brunch och sen på Liseberg i det fina vädret. Tror inte att det gick över förrän vid tre när vi åt mellis-plättar på Plättlagat.

Min aptit är också helt bortblåst! Känner inte för att äta nåt någonsin. Jag blir hungrig, och äter, men utan att va det minsta sugen. I kväll var jag hemma själv med en sovande Agnes och en bra serie och hade liksom tänkt att jag skulle moffa goda mackor och Ben & Jerry’s-glass men jag var såå osugen på det.

Annat som har hänt i veckan:

  • Vi har nu berättat för alla de närmsta kompisarna.
  • Jag är kopiöst törstig hela tiden, dricker litervis med vatten. Hoppas att det är normalt (*googlar*). Hittade ingen tillförlitlig källa, det kan vara graviditetsdiabetes men de allra flesta blir törstiga för att blodvolymen ökar.
  • Graviditetshumöret och svettningarna har börjat göra sig påminda nu. Det var nästan mina jobbigaste krämpor förra gången, så kan inte säga att jag saknat dem.
graviditet #2

Gravid vecka 6 (5+6) – MVC-besök, partogram och ”när ska man berätta?”

Den här veckan har varit särdeles händelserik. I tisdags (18 april) var vi på det första besöket på MVC där vi fick träffa en alldeles underbar barnmorska. Hon hade förberett sig så himla bra, läst partogrammet och min journal, hade koll på alla datum som jag rabblade nervöst i telefonen och var så klok och mjuk. Efteråt jublade vi båda över hur fantastiskt hon var!

Inför besöket hade jag nog tänkt att vi skulle ha mindre behov av MVC vid en andra graviditet, men nu känner jag nästan tvärtom. Första gången hade man ju ingen aning om vad som komma skulle, så det var sällan jag hade några egentliga frågor vid träffarna och när vi pratade om önskemål inför förlossning hade vi ju inget att komma med överhuvudtaget. Tror att det enda som stod i mitt förlossningsbrev var att jag var vegetarian och att jag inte ville ha sterila kvaddar.

partogram
Denna gång började vi prata förlossning redan nu. Vi gick igenom partogrammet från Agnes förlossning och pratade om våra olika upplevelser från den. Barnmorskan bekräftade att det hade varit en lång och utdragen förlossning (här kan du läsa Agnes förlossningsberättelse) och berättade att det vanligtvis blir ett kortare förlopp andra gången, yay! Vi pratade även om vad vi är oroliga för, lite om fosterdiagnostik (vi bokade KUB 29 maj för provtagning och 5 juni för ultraljud) och om alkohol. droger och tobak.

Det enda minuset med vårt besök var att bf (beräknad förlossningsdatum) blev framflyttat till 16 december. För även om jag vet vilket datum jag hade ägglossning (23 mars), så räknar MVC alltid från sista mensens första dag (12 mars). Så det vara bara att gå hem och skruva tillbaka tiden i alla graviditetsappar (två).

Andra saker som har hänt sen senast:
– jag hade det värsta illamåendet hittills. I torsdags fick jag en så kraftig våg av illamående när jag stod på toa och gjorde mig i ordning. Fick hänga över toastolen och sen långsamt knapra på ett torrt knäckebröd för att det skulle gå över.
– magen har svullnat upp ännu mer. Fick knäppa upp jeansen på jobbet för att kunna sitta ner. Vad är det mig och graviditetsmagar! Måste snart köpa nya preggojeans om det här ska hålla i sig.
– vi har pratat om när vi ska berätta för fler och kommit fram till att vi vill vänta till efter KUB innan vi berättar för familj, övriga vänner och Agnes. Det känns svårt att förklara för henne om det inte skulle bli något, så det känns tryggast att vänta. Om det går, vill jag berätta för jobbet först efter sommaren.  Jag kommer att var i vecka 16 när jag går på semester så förhoppningsvis är magen inte såå synlig då. Förra graviditeten berättade jag för jobbet i vecka 15 och då kändes det som att jag gott hade kunnat vänta lite, men inte riktigt orkade gå runt och smyga med magen och icke-alkoholdrickandet. Perfekt då att skrota runt i kaftaner och rymliga klänningar hela sommaren innan det är dags att sprida nyheten.

graviditet #2

Gravid vecka 5 (4+6)

Den här veckan har jag fått uppleva ännu en (för mig) ny graviditetskrämpa. Så förutom illamående, har jag nu också fått känna på molvärkar. I fredags (på långfredagen) började ett illamående smyga sig på efter lunch och sen vid 15-16 började jag få rejält ont i magen, långt ner på vänster sida. Det kändes som en kraftig mensvärk och jag blev väldigt orolig att det betydde att något var fel. Men efter en googling och ett sms till en vän, kom vi fram till ett det verkar vara väldigt vanligt med den här typen av ”växtvärk” tidigt i graviditeten när livmodern blir större.

Hjärnan spelar verkligen ett spratt med mig nu under andra graviditeten. Jag VET ju att allt kan och kommer vara annorlunda, det är till exempel jättevanligt att få fler och värre krämpor andra gången. Ändå blir jag orolig när det dyker upp nya känslor och kroppsåkommor som jag inte hade förra gången. Det är verkligen sjukt svårt att inte jämföra!

Annat spännande som har hänt i vecka 5:

  • ringde MVC i måndags och bokade tid för inskrivning. Vi ska dit tisdag 18 april.
  • jag är jättetrött och somnar i stort sett vid varje nattning.
  • magen har redan börjat svullna upp (det var samma med Agnes), så det börjar redan bli svårt att använda mina vanliga jeans.
graviditet #2

Gravid vecka 4 (3+6) – Plus på stickan och tidiga graviditetsteckan

~
Ja, så är det! Beräknat förlossningsdatum än så länge verkar vara 13 december (sista mensens första dag var 12 mars, och ägglossning 23 mars).

Tecken på att jag är gravid:

  • Jag har tagit två graviditetstest, som båda visat (svagt) positivt resultat.
  • Mensen är försenad två dagar.
  • Mina bröst ömmar jättemycket.
  • Jag har mått illa två morgnar (vilket jag aldrig gjorde med Agge, konstig känsla).
Det andra jättesvaga testresultatet. Gah, att det ska hänga på tolkningar av svaga streck på små stickor som verkar funka rätt halvdant.

Det är ju väldigt, väldigt tidigt i graviditeten såklart, men vi tillåter oss att hoppas och vara glada just nu. Vi har till och med berättat det för några personer som varit engagerade i resan.

Det som är så himla typiskt med att det faktiskt blev av nu på sjätte försöket är jag denna gång var som allra minst engagerad. När det närmade sig den fertila perioden kände jag att jag inte orkade med den gruvliga tvåveckors-väntan för att sen bli besviken igen. Så jag tog inga ägglossningstest och sa till Henrik att jag ville ta paus denna gång. Men så, tre dagar innan beräknad ägglossning, tog jag ett test i alla fall och det var väldigt tydligt positivt. Vi tänkte att  äsch, vi gör väl ett halvhjärtat försök idag så att vi i alla fall har gett det en chans. Och det var ju himla tur!

Sen har jag lyckats att distrahera mig rätt bra de här två veckor, med en jobbresa, Malmö-besök och trötta kvällar (har somnat vid nattningen VARJE kväll, vilket ju eh också är ett tecken på graviditet). Någonstans i början på denna vecka började dock brösten ömma och jag fick allt svårare att hålla bort tankarna. På jobbet i onsdags traskade jag iväg till apoteket och köpte att graviditetstest och satte mig på jobbtoan – tänkte att jaja, nu slipper jag snart fundera mer på detta – men hade oj, så fel! Jag smög ut från toan för att hämta min mobil, och smög sen tillbaka för att kunna ta en bild och messa Henrik: ”Hallå jag är gravid!”.