bebis

Inskolningsrapport

 
Sitter med en tom kopp kaffe på ett kafé nära förskolan och väntar på att de ska ringa och säga att Agnes slutat vara ledsen. Det är nu en timme sen jag lämnade ett hysteriskt gråtande barn och de har fortfarande inte ringt. Orostankarna snurrar – Är hon fortfarande ledsen? Har de glömt att ringa? Kanske har de inte tid att ringa, de skulle ju börja skola in två nya barn den här veckan? Missförstod vi varandra, menade pedagogen att hon skulle ringa om det INTE gick att trösta henne?

Jag veeet att alla varnat för det här, inklusive läraren som höll i vårt inskolningssamtal: Agnes kommer att va ledsen när ni lämnar, det kommer att va jobbigt, men det kommer att gå över. Ändå är jag helt överrumplad över att det faktiskt hänt även oss. Jag tror att vi nog tänkte att det skulle gå ganska smidigt med inskolningen eftersom vi har ett väldigt tåligt barn som nästan alltid är glad och har lätt för att gilla nya vuxna och barn. Ofta glömmer hon nästan bort att vi är kvar i rummet när hon som bäst håller på att charma någon ny vuxenperson på spårvagnen, bibblan eller som är på besök. 

Vi hade uppenbart hel fel 😦 Obs att det inte har något med pedagogerna eller den förskola vi har fått trots att den inte var något av våra förstahandsval. När vi var och hälsade på i december kändes det jättebra: de har egen kokerska som lagar mycket vegetariskt och nästan allt ekologiskt, lärarna är unga, medvetna och dunderbra med barnen och lokalerna är helt okej. Allt detta – plus vårt glada och frejdiga barn – det kan inte bli annat än succé! Och jag är övertygad om att det kommer att bli det också, men just nu är vi inte där. Så här dagarna gått hittills:

Första inskolningsveckan

Agnes officiella startdatum var tisdagen 12 januari. Då hade vi en timmes inskolningssamtal utan Agnes (som var hos barnvakt). Det var verkligen toppen att börja med det. Vi fick chans att i lugn och ro berätta om henne och hennes behov och de kunde berätta mer om hur de jobbar och hur en inskolning går till.

Dag 2 och 3 gick jag till jobbet och Henrik och Agnes mjukstartade med två tvåtimmarsdagar. Hon var med på samling, fruktstund och utelek innan hon vinkade hejdå innan de andra skulle äta lunch. Vi förundrades över hur coolt det var att hon gjorde saker som att äta äpple (har aldrig hänt innan, hon är en fruktvägrare av rang), sitta still och vänta på sin tur och leka självständigt utan att förälderna behövde vara med.

Dag 4 var således min första inskolningsdag med Agnes. Vi gjorde allt av det ovanstående och denna gång testade vi även att äta lunch. Maten var megagod, men Agnes var lite för uppe i varv/trött för att peta i sig nåt.

Andra inskolningsveckan

Dag 5 var måndagen 18 januari och det var min tur igen att hänga med till förskolan. Denna gång var det premiär för två saker: sels provade jag att gå iväg en timme under uteleken och lunchen, dels testade vi tillsammans att sovvila på förskolan. Att gå därifrån var verkligen läskigt, jag satt som på nålar den timmen och ville bara bara springa tillbaka. Och när jag kom tillbaka fick jag höra att hon ramlat och varit såpass ledsen att de fått plocka fram nappen och sitta avskilt tillsammans med en av lärarna för att hon skulle lugna ner sig. Hjärtat bara föll då, huh.

Sovvilan gick över förväntan pga HON SOMNADE. I en sovsal tillsammans med tio andra barn. Visst att jag var där med henne, men jag hade då aldrig kunnat tror att det skulle funka att sova så ändå. Hur coolt som helst! När Agnes sen vaknade efter en halvtimme satt vi kvar och mös lite innan det var dags att bege sig.

  Min nästa tänkta inskolningsdag på tisdagen blev inställd för att det på riktigt var snökaos i Göteborg och två av tre lärare inte kunde ta sig till förskolan. Först blev jag så himla besviken över att missa en inskolningsdag (av mina ynka fyra), men sen pulkade vi loss nästan hela dagen. Så roligt (tyckte även Agnes trots den allvarliga uppsynen, hon ser alltid så där fokuserad ut när hon åker fordon)!

Dag 6-7 var det återigen Henriks tur att va med på förskolan och nu testade de med att även vara borta under sovvilan. Onsdagen gick jättebra, men torsdagen gick inte alls bra. När Henrik kom tillbaka efter sovvilan fick han reda att hon varit ledsen nästan hela tiden och att det varit svårt att trösta henne. 

Och dag 8, som från början var tänkt som min sista inskolningsdag, var inte heller någon höjdare. Vi skulle prova att äta frukost för första gången och jag var inställd på att vara med en stund innan jag lämnade, men pedagogerna föreslog att jag skulle lämna direkt i hallen som en ”riktig” lämning istället. Det var det mest hjärtskärande jag varit med om. Agnes klamrade sig fast och jag som inte ens var beredd på en lämning tyckte att det kändes som att de slet mitt barn ifrån mig. Vilket de så klart inte gjorde, obs.

När jag stängt grinden om mig började jag storgråta och det var ungefär vad jag gjorde resten av förmiddagen. Det som dock var lite skönt för mig, var att det var många i personalen som var sjuka så jag fick hämta lilla barnet redan kvart i tolv. Och redan då var hon helt slut, söndergråten och jättetrött. Arma modershjärtat kunde knappt hantera det.

Tredje inskolningsveckan

Japp, vi kör på med en tredje vecka för vi som TUR ÄR, har möjlighet till föräldraledigt även denna vecka. Vi testar att köra 9-14-dagar denna vecka för att sen öka till 8.45-15.15 nästa vecka som det är tänkt att hon ska gå nu i vår. Och så här på dag två, min förhoppningsvis allra sista inskolningsdag sitter jag här 200 m från förskolan och väntar på ett samtal som ännu inte kommit (nu har det gått två timmar, jag hoppas verkligen att de bara missat att ringa eller att vi missförstod varandra). Och efter att ha lämnat och hämtat ett storgråtande barn i dagarna tre nu, så känns det ju inte bra. Jag älskar idén med föris, och jag känner att Agnes är redo rent utvecklingsmässigt för att börja nu när hon är ett och ett halvt. Hon kommer ju att gilla det så småningom, det vet vi.

Men tills dess behöver vi tips! Vad har funkat för er? Hur var er inskolning? Löser det sig vecka fyra tror ni? 

 

Bonusbild från gårdagens Universeum-besök. Jag kände att vi var tvungna att göra någor superkul för att väga upp allt ledset och det var verkligen LJUVLIGT att se henne ränna runt skrattandes, Agnes ÄLSKADE visst det här stället.

bebis

Korkskruvarna

  
Det enda två sakerna vi var bombsäkra på innan Agnes kom var:

1. Hon skulle ha bruna ögon (pappa, faster, farmor och farfar har knallbruna).

2. Hon skulle ha sprikrakt hår (se mammas och pappas strip).

Men nä, det blev isblå ögon och, upptäckte jag idag, små korkskruvar som tittar fram i nacken istället.