bebis

När en bebis är riktigt förkyld

Ta i allt trä som finns, men nu är nog Agnes på väg att bli frisk från sin fjärde (!) förkylning på två och en halv månader. Hon har varit mer frisk än sjuk i år, stackars lilla barn.

Första gången, 10 januari, försökte vi vara så coola en kan va som förstagångsförälder (tänkte att bebisar har ju feber, det vet ju alla, inget att oroa sig för). Men efter lite mindre än ett dygn ringde vi ändå sjukvårdsupplysningen för att rådgöra lite om vi eventuellt skulle ge henne något febernedsättande. Och rätt så snart fattade vi att det nog var allvarligare än vi trott. Hög feber utan några andra förkylningssymptom på små bebisar ska tydligen alltid kollas. Vi fick order om att ta tempen i rumpan (vi hade bara tagit den i armhålan) och hu för den skräcken vi kände när siffrorna rusade upp till 40 grader. Henrik hade bestämt med 1177-sköterskan att hon skulle ringa tillbaka efter en halvtimme för att se om vi behövde åka in till barnakuten, men när vi såg att Agnes hade så himla myckeet högre feber än vi hade trott var vi redan ute ur dörren innan sköterskan ringde tillbaka. Och mycket riktigt tyckte hon att vi skulle åka raka vägen till barnakuten. Men då vi inte har någon egen bil, resonerades det fram att det skulle kunna gå lika bra att åka till vår närmsta Primärvårdsakut.

agnes 150110 Den här bilden är tagen bara nån timme innan vi åker iväg till akuten, vi har uppenbarligen satt på barnet en extra onesie för att hon verkade frysa *skräckemoji*.

Det visade sig mest vara slöseri med tid. Den läkare som vi fick träffa kände sig inte säker på barn, och vi kände oss inte jättevälkomna i och med att de flera gånger upplyste oss om att de snart skulle stänga (hur hjälper det oroliga föräldrar?). För att kunna kolla om Agnes hade urinvägsinfektion behövde de ett urinprov, vilket är en rätt knivig grej med ett litet barn. Vi försökte i lite mer än en halvtimme att få ur Agnes ett urinprov genom metoden hålla-plastmugg-mot-liten-snippa och helt enkelt vänta tills hon bestämde sig för att kissa. Detta misslyckades såklart, vi missade den lilla stråle som faktiskt kom, så när vårdcentralen så stängde skickades vi vidare med remiss till barnakuten.

(Har jag nämnt att det här var kvällen som stormen Egon blåste in? Det var alltså också skitdåligt och läskigt väder ute, inget för en superfebrig halvmånaders bebis.) Vi satt nu i foajén på en stängd vårdcentral och visste inte hur vi skulle ta oss ända bort till Östra sjukhuset. Som tur var hade jag känt på mig att vi kanske skulle kunna behöva babyskyddet så det var medsläpat, och på en halvtimme dök vår älskade vän Micke upp med bil och körde oss till barnakuten.

All kärlek till de som arbetar där! Fick samma fantastiska bemötande som på BB och förlossningen, spontana känslan är att jag vill gifta mig med varenda barnmorska, sjuksköterska och barnläkare. Vi fick väldigt snabbt komma in på ett eget undersökningsrum och där tog de allsköns prover för att försöka bena ut vad det var för fel på lilla knyttet. Precis som tidigare satt vi med en liten plastmugg mot snippan för att få ett urinprov (här tänker man att det borde ha uppfunnits ett bättre sätt att ta urinprov från bebisar?), och Agnes tvärvägrade att kissa i flera timmar. Till slut bestämdes det att det skulle tas ett urinprov direkt från blåsan genom magen, och i samma sekund som det var gjort kissade hon ner hela mig.

Stackars liten vad den här upplevelsen var skärrande, till slut började hon gråta bara läkaren kom i rummet. Där och då önskar en inget annat än att få ta hem sitt barn, och som tur var hittade de inget knas så vi fick åka hem efter att urinprovet var analyserat. Världens tröttaste bebis slocknade i bilen hem och dagen efter vaknade hon upp som en slagen hjälte, men utan feber! Efter en sväng på Sahlgrenskas öron-näsa-hals-mottagning uteslöts även öroninflammation, så det var den tvådagarsfebern.

Andra förkylningsomgången hade vi ju kunnat räkna ut med ena handen att den skulle komma efter den här lilla babybonanzan. Två dagar senare, 7 feb, hade Agnes återigen jättehög feber, men denna gången även snor och hosta. 1177 konstaterade denna gång att ”ja, förkylningssymptom brukar betyda att det nog är förkylning”. Skulle säga att det är snäppet värre än skyhög feber ändå. Det stackars lilla barnet kunde varken äta eller sova ordentligt och var helt ynkligt. Jag åkte till apoteket för att köpa saltvattenlösning, alvedon och en nässug och sen gjorde vi vårt bästa för att hjälpa henne med snoret (tyvärr hatar hon allt som kommer ens i närheten av näsan, så det var en himlarns fajt varje gång det vankades näsdroppar. Redan på måndagen hade febern släppt, men hostan och snoret höll i sig i nästan en vecka.

agnes 150208_bwVår lilla Röjar-Ralf har vägrat ligga på min mage och gosa sen hon var några veckor, så att hon kunde somna så här tydde på att hon var redigt medtagen.

Tredje förkylningen kom helt utan förvarning 21 feb. Vi var på kafé på Hisingen och firade kär väns födelsedag. Agnes hade varit precis som vanligt hemma och på vägen dit, men efter en blöjbytarvända på toa var hon helt plötsligt tokvarm och ynklig. Väl hemma konstaterades återigen att hon hade skyhög feber, och jag satte mig i kö på 1177 (för att det aldrig går att komma ihåg när och hur man ska ta febernedsättande och när de tycker att en läkare borde kika på sjuklingen). Sköterskan gav mig lite lugnande råd (bebisar har jätteofta jättehög feber) och också lite förmanande tips om god handhygien (hade nämnt att det var tredje förkylningen bara i år). Vi gav Agnes smärtstillande för att få ner febern, men den höll sig i ett dygn innan förkylningssymptomen tog över. Det var alltså bara att återigen tvinga i det stackars barnet näsdroppar, och pallra upp sängen med gamla nummer av Filter. Den här förkylningen hade också lyckats tajma sig med de första två tänderna, och starten på ett nytt utvecklingssprång så stackars Agnes var helt sänkt veckan som följde. Och hostan håller fortfarande i sig (31 mars).

agnes-150327Tredagarsfeberselfie.

Fjärde förkylningen, som just nu håller på att ebba ut, är högst troligtvis den berömda tredagarsfebern. Den bröt ut natten till fredag och höll i sig till natten mot måndag (nästan på pricken 72 timmar). När vi var inne på andra dygnet, i lördags, hade Agnes över 40 grader och var rejält påverkad. Så efter ett samtal med 1177, blev det att åka till barnakuten igen. Denna gången var det farfar som hjälpte till att skjutsa oss dit.

Och jag ljuger inte om stämningen i väntrummet var som hämtat ur Pestens tid, familj efter familj vällde in med krassliga barn. Det kändes som världens sämsta ställe att vara på med sin bebis, och mycket riktigt blev vi hemskickade omedelbums efter att en sköterska snabbt kollat av Agnes. Så skönt att inte behöva utsätta henne för ännu en vända av prover!

Sedan igår måndag är hon alltså feberfri, men fortfarande rätt ynklig och aptiten har inte riktigt kommit tillbaka. Inatt och idag tisdag är hon dessutom jätteledsen i perioder och gråter panikartat. Som tur är ska Henrik och Agnes till bvc imorgon, så då får de kollat så att det verkligen är tredagarsfebern och inget annat.

Håller nu tummarna för att detta är sista vändan för i år. Peppar peppar.

bebis

Slut på nattamning

2015/02/img_5083.jpg

Nu jinxar jag väl järnet ur detta, men jag tror baske mig att det är slut på nattamningen. Fyra nätter i rad nu har Agnes sovit 19-07, utan att vilja äta. Och det är knappt så att hon är hungrig när hon vaknar.

Jag är så tacksam för detta! Hade sett framför mig hur vi skulle få bära runt på gråtande bebis långa och många nätter när vi väl hade bestämt oss för att sluta nattamma. Men, som så mycket med denna unga dam, hände det alltså helt naturligt och utan knorr. Precis som med att sova i egen säng, få rutin på sovningarna och hela matintroduktionen.

Japp, då var det färdigjinxat. Kommer nu få jordens jobbigaste potträning och nappavvänjning, aja. Så länge är vi väldigt, väldigt glada för tolv timmars obruten sömn.

bebis · en bild i timmen

Agnes 6 månader – En bild i timmen

Jag har ju börjat inse att minnet sviker mig. Den här småbarnstiden är så intensiv och man tvingas vara i nuet hela tiden, vilket gör att det börjar bli svårt att minnas hur det var när Agnes var 5 dagar, 1 månad, 4 månader… Därför tänkte jag lite då och då göra såna här en-bild-i-timmen-inlägg. Vi börjar på självaste 6-månadersdagen och med, tyvärr, mobilbilder. Tänker att jag måste göra det så enkelt som möjligt för mig själv om jag ska lyckas med såna här projekt. Nästa gång hoppas jag att jag orkar använda finkameran!

Varsågod, en dag med Agnes:

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4828.jpgKl 9.00. Efter en rejäl sovmorgon (hela jullovet har hon gått upp vid sjusnåret), puh, väcker hon mig med sitt patenterade blåsa-bubblor-skrik. Bara att gå upp och göra gröt!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4882.jpgKl 10.00. Vid den här tiden brukar det va dags för dagens första lur (av fyra, vi är blessed jag vet), men idag sov hon inte mer än två minuter. Kan ju bero på sovmorgonen, eh.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4883.jpgKl 11.00. Det var alltså bara att strunta i dusch och att-göra-listan. Istället lekte vi, läste bok, ammade två gånger, tumlade runt i kuddhörnan, sjöng alla barnvisor jag kan och till slut somnade lilla hjärtegrynet som en stock.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4894.jpgKl 12.00. Man tvingas bli sjukt bra på att prioritera som småbarnsförälder, något jag failade rätt mycket på förr i tiden. Nu har jag inget annat val än att va bra på det, annars är det adjöss med hygien, fikor, svara på sms, viktiga samtal m a o det mesta. Så när Agnes väl somnat sprang jag till duschen, ringde bvc för att boka en tidigare läkartid (är orolig för hennes ås i pannan som växt rätt mycket senaste månaden.Det är säkert ingen fara, men mammahjärtat orkade inte vänta tre veckor till vår ordinarie tid) , sminkade mig, ordnade Blocket-grejerna som ska säljas (det på bilden) och hann dricka dagens andra halva kopp kaffe innan hon vaknade efter en halvtimme.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4895-0.jpgKl 13.00. Efter lite lunch (morot till Agnes, vegobullar till mig), stökade vi runt på skötbordet. Alltså det är typ omöjligt att byta blöja nuförtiden? Alla grejer som går att nå ska grabbas tag i och hon ålar runt så mycket att man knappt får av och på blöjan. Kewl.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4896.jpgKl 14.00. Testade sittvagnen för första gången idag! Med nya åkpåsen! För mig kändes det sjukt stort, men Agnes var som vanligt helt obegeistrad av vagnturen.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4897.jpgKl 15.00. Kom hem, åt lite mellanmål, lekte i kuddhörnan och kräktes sen upp all mellis på sig själv (inte på kuddhörnan puh).

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4898.jpgKl 16.00. Det har blivit så himla mysigt i Agnes rum. Än är det långt ifrån färdigt, men så här ser det i alla fall ut från kuddhörnan när man försöket få henne att sova (vilket inte gick).

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4899.jpgKl 17.00. Förlåt för två tråkiga och mörka bilder på rad. Men efter lite sjå med bad och amning så somnade hon till slut i vår säng. Vi brukar kalla det här för ”änglaansiktet”. Inser att jag antagligen aldrig kommer kunna säga nej till henne.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4900.jpgKl 18.00. Henrik kommer hem med gohämtmat för att fira halvårsdan och att det är fredag redan på måndag, bästa veckan!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/a9a/18368286/files/2015/01/img_4901.jpgKl 19.00. Klämmer in en sista lekstund innan det är pyjamas och läggning av så himla trött halvåring som somnade direkt.

Att komma ihåg:
Storlek 68