bebis

Ord hon kan 

Nu är Agnes snart två, helt galet! Hennes utveckling går så rasande snabbt, varje dag är det en ny idé eller färdighet som ska testas. Och nu har även orden börjat komma! Snart kan vi prata med varandra!

Även om Agnes länge har förstått i princip allt vi sagt, och med gester och JA, NEJ och DÄ, svarat, så är det ju något helt annat än att ha ett samtal. Gud vad jag längtar efter att snart få höra vad som pågår där inne i hennes lilla huvud.

Men tills dess så bjussar hon på följande vokabulär:

där och titta och mer (det var de allra första orden som kom)

städa =’täda’, äta, tvätta=’ätta’, akta = ‘atta’ (de är verkligen snubblande lika varann, men stolta föräldrarna hör skillnad)

boll = ‘böll’ (betyder boll, men även allt som är runt)

bebis (alla bebisar och barn, men även allt som är litet)

hatt = ”att” (kan identifiera både Skalmans ”att” och sin egen, älskade gulvitrandiga keps)

den (betyder nappen SÅKLART, men är det inte konstigt att ordet nappen/nappis inte har kommit än, tänker pga oerhört kär ägodel?)

mamma och pappa (hon lärde sig pappa först, och först ganska nyligen lades även mamma till. Då bah <3)

den är min (Jupp, det kom tillslut det där ”miiiin”. Agnes testar det på lite allt möjligt som kan tänkas va hennes t ex andra barns grejer i sandlådan, våra skor etc)

åtta, nie (hur sjukt det än låter så förstår hon nu begreppet att räkna och då har just siffrorna åtta och nio fastnat. Vi räknar saker i böcker, använder räknelego med siffror och både antalet nio och siffran 9 har hon koll på nu. ÄR DÖDSIMPONERAD.)

en och många (precis som med siffrorna så fattar hon nu begreppet att en är en och flera är många. Detta tränas det flitigt på just nu!)

röra = ”jöja”

upp och ner, ut = ”oot” och in (de har börjat prata om placeringsord på förskolan och det har verkligen fått fäste, så kul.)

spade = ”pade” (väldigt älskad ägodel just nu) låter väldigt mycket som bada

lite blandade namn som Eija, Maja, Nils = ”Nejls”, Klara, Sara, Ninna (Agnes docka)

potta (som dock knappt har kommit i bruk än)

sitta

bort och borta (hon förstår dessutom skillnaden mellan dem.)

ägg = ”äck” och pasta

Sen försöker hon även att härma ibland när vi säger saker, så många fler ord än ovan har en ju hört henne säga. Dessa kommer dock mer spontant, och används för att kommunicera. Så kul!

bebis · en bild i timmen

Agnes 20 månader – En bild i timmen

agnes-160305-kl-10_2

Kl 09.00. Agnes bästa tjugomånaderspresent (och enda, vi firar inte månadsfödelsedagar eh) var att hennes älskade faster var på besök. Har nog aldrig hört en gladare bebis än när hon fick väcka sin favorit.

agnes-160305-kl-10.00

Kl 10.00. Full rulle med vagnen. Som fortfarande är kul, nu funkar den dock mest som en radiobil som man kan springa runt och krocka in i saker och fötter.

agnes-160305-kl-11.00

kl 11.00. ”Lille programmeraren”. Vi låter inte Agnes ha någon skärmtid alls än så länge (förutom några minuter Bamse eller Alfons Åberg på tv tillsammans med någon av oss). Här smet hon dock upp och satte sig med min jobbdator som jag lämnat för att göra kaffe. Intresset för skärmar finns ju, men vi vill undanhålla det för henne i största möjliga mån så länge det går. Hon får inte sitta med någon av våra telefoner, vi äger ingen Ipad, och vi håller inte själva på med telefonerna när vi är med henne (om vi inte ska fota eller filma då så klart). Än så länge funkar det utmärkt!

agnes-160305-kl-12.00

Kl 12.00. En vardagsrealistisk lunch med småbarn. Agnes åt med god aptit maj, kikärtor och potatismos. Det är fortfarande någon slags topp-tre-favoriter.

agnes-160305-kl-13.00

Kl 13.00. Agnes har varit inne i en lång och intensiv rita-med-kritor-fas. Det är cirka det enda hon vill göra om hon får välja själv, så roligt! För några veckor sedan kände jag att hon nog var redo även för tuschpennor och vattenfärg, och beställde ett paket med eko- och giftfria ritdon. Agnes ÄLSKAR tuschpennorna, och producerar nya teckningar på löpande band nu.

agnes-160305-kl-14.00

Kl 14.00. Sen begav vi oss till Barnvagnsmarschen! Agnes hade ännu inte sovit sovvila så var lite trött och tveksam till alltihopa (inte ämnet dock, det brinner vi allihopa för!).

agnes-160305-kl-15.00

Kl 15.00 Efter demonstrationen gick vi till kaféet St Agnes och fikade. Agnes tyckte det var fantastiskt och åt med glädje av min fetaostmacka och Nils ostmacka. Men till slut tog tröttheten över och Henrik tog med henne ut på promenad med uppdrag sova.

Och nog somnade hon allt, och sov hela vägen hem där det vankades middag, välling och nattning (tyvärr inte dokumenterat för mamman skulle vina med väninnor så glömde/hann inte).

Att komma ihåg 20 månader:
Klädstorlek: 86 – men har så smått börjat använda 92 och 92/98.
Skostorlek: 23 (men skulle tro att vi väldigt snart måste gå upp en storlek)
Blöjnummer: 5
Gillar att göra: Rita med tuschpennor, hjälpa till att smörja in sig/oss under stor koncentration, gå runt med gåvagnen.
Favoritord: Oj!

bebis · en bild i timmen

Agnes 19 månader – En bild i timmen

Denna månad blev en-bild-i-timmen-inlägget från tisdag 9 februari. SJälva månadsdagen var en vabbdag med misstänkt magsjuka (blev hemringd från förskolan dagen innan), men det var nog upptakten till ett rejält feberskov som varade lör-mån med två vårdcentralbesök och ännu fler provtagningar. Usch, det var inte kul. Men den 9:de var febern på väg bort, så då kändes det roligt att fota igen. Och kanske också roligt att kolla hur en vabbdag med lite för friskt barn kan se ut!

agnes-160209-kl-09.00

Kl 09.00 Efter en ommålning av Agnes rum (som jag genast ångrade, då det kom nya larmrapporter om att väggfärg inte alls är bra för innemiljön :-() så vädrade vi ut rummet i flera veckor innan vi flyttade in hennes saker. Under tiden blev det temporärt lekrum i vardagsrummet och spjälsängen flyttade tillbaka till vårt sovrum. Denna bild illustrerar detta inredningskaos rätt bra, men Agnes verkade inte vara så påverkad av att inte ha tillgång till sitt rum som tur är.agnes-160209-kl-10.00

agnes-160209-kl-10.00_2

Kl 10.00 Det märks att Agnes snappar upp så mycket saker från förskolan redan. En grej är just detta att göra olika rörelser till sånger. Hon gillar att sätta på låtar i sångboken (som har fått en revival) och klappa med eller dansa.

agnes-160209-kl-11.00

Kl 11.00 I väntan på lunch. Med lurblicken! ❤

agnes-160209-kl-12.00

Kl 12.30. Efter lunch provade vi att sovvila, men det var inte intressant alls. Tänker att det beror på att hon tar igen allt hon missat när hon varit sjuk, hon har liksom en extra energiväxel hur det nu är möjligt.

agnes-160209-kl-13.00

kl 14.00. Efter dagens andra klädbyte lektes det på lite till. Ännu en vardagsrealistisk stökbild, varsågod!

agnes-160209-kl-15.00

Kl 15.00. Till slut började den arma modern inse att det arma barnet kanske behövde lite hjälp att komma till ro, så jag packade ner Agnes i åkpåsen och begav oss iväg mot Cum Panes semla. Och visst sjuttsingen somnade hon nästan direkt och sov hela vägen tills jag skulle sätta tänderna i semlan. Kolla sovrufset! Obetalbart.

agnes-160209-kl-16.00

Kl 16.00. Tillbaka i hemmastöket kände Agnes att hon var tvungen att bidra till hushållet lite, och tog tag i att sopa köket. Sopa är verkligen en favoritsyssla just nu, gärna i kombo med att någon annan dammsuger samtidigt. Städmayhem!

agnes-160209-kl-17,00

Kl 17.00. Lilla sjuklingen äter alltid så dåligt under feberepisoderna, så försöker laga extra poppis mat. Denna dag blev det kokospannkakor med majs och paprika. Omnom.

agnes-160209-kl-18.00

Kl 18.00 Till sist ett kvällsbad innan nattning. Agnes har kommit på hur man drar ut proppen själv nu, det är väldigt kul tills vattnet börjar rinna ut – pga älskar ju att bada. (PS. Så bra ljus i nya badrummet, bilderna blir nästan perfekt vitbalanserade! Får ta alla #ootd-bilder härinne. Lol).

Att komma ihåg 19 månader:
Klädstorlek: 86
Skostorlek: 23 (
Blöjstorlek: 5
Gillar att göra: Sopa, sjunga (och leka) Björnen sover, rita och leka med duplo.
Favoritord: Bebis (sa det för första gången idag!)

bebis

Inskolningsrapport

 
Sitter med en tom kopp kaffe på ett kafé nära förskolan och väntar på att de ska ringa och säga att Agnes slutat vara ledsen. Det är nu en timme sen jag lämnade ett hysteriskt gråtande barn och de har fortfarande inte ringt. Orostankarna snurrar – Är hon fortfarande ledsen? Har de glömt att ringa? Kanske har de inte tid att ringa, de skulle ju börja skola in två nya barn den här veckan? Missförstod vi varandra, menade pedagogen att hon skulle ringa om det INTE gick att trösta henne?

Jag veeet att alla varnat för det här, inklusive läraren som höll i vårt inskolningssamtal: Agnes kommer att va ledsen när ni lämnar, det kommer att va jobbigt, men det kommer att gå över. Ändå är jag helt överrumplad över att det faktiskt hänt även oss. Jag tror att vi nog tänkte att det skulle gå ganska smidigt med inskolningen eftersom vi har ett väldigt tåligt barn som nästan alltid är glad och har lätt för att gilla nya vuxna och barn. Ofta glömmer hon nästan bort att vi är kvar i rummet när hon som bäst håller på att charma någon ny vuxenperson på spårvagnen, bibblan eller som är på besök. 

Vi hade uppenbart hel fel 😦 Obs att det inte har något med pedagogerna eller den förskola vi har fått trots att den inte var något av våra förstahandsval. När vi var och hälsade på i december kändes det jättebra: de har egen kokerska som lagar mycket vegetariskt och nästan allt ekologiskt, lärarna är unga, medvetna och dunderbra med barnen och lokalerna är helt okej. Allt detta – plus vårt glada och frejdiga barn – det kan inte bli annat än succé! Och jag är övertygad om att det kommer att bli det också, men just nu är vi inte där. Så här dagarna gått hittills:

Första inskolningsveckan

Agnes officiella startdatum var tisdagen 12 januari. Då hade vi en timmes inskolningssamtal utan Agnes (som var hos barnvakt). Det var verkligen toppen att börja med det. Vi fick chans att i lugn och ro berätta om henne och hennes behov och de kunde berätta mer om hur de jobbar och hur en inskolning går till.

Dag 2 och 3 gick jag till jobbet och Henrik och Agnes mjukstartade med två tvåtimmarsdagar. Hon var med på samling, fruktstund och utelek innan hon vinkade hejdå innan de andra skulle äta lunch. Vi förundrades över hur coolt det var att hon gjorde saker som att äta äpple (har aldrig hänt innan, hon är en fruktvägrare av rang), sitta still och vänta på sin tur och leka självständigt utan att förälderna behövde vara med.

Dag 4 var således min första inskolningsdag med Agnes. Vi gjorde allt av det ovanstående och denna gång testade vi även att äta lunch. Maten var megagod, men Agnes var lite för uppe i varv/trött för att peta i sig nåt.

Andra inskolningsveckan

Dag 5 var måndagen 18 januari och det var min tur igen att hänga med till förskolan. Denna gång var det premiär för två saker: sels provade jag att gå iväg en timme under uteleken och lunchen, dels testade vi tillsammans att sovvila på förskolan. Att gå därifrån var verkligen läskigt, jag satt som på nålar den timmen och ville bara bara springa tillbaka. Och när jag kom tillbaka fick jag höra att hon ramlat och varit såpass ledsen att de fått plocka fram nappen och sitta avskilt tillsammans med en av lärarna för att hon skulle lugna ner sig. Hjärtat bara föll då, huh.

Sovvilan gick över förväntan pga HON SOMNADE. I en sovsal tillsammans med tio andra barn. Visst att jag var där med henne, men jag hade då aldrig kunnat tror att det skulle funka att sova så ändå. Hur coolt som helst! När Agnes sen vaknade efter en halvtimme satt vi kvar och mös lite innan det var dags att bege sig.

  Min nästa tänkta inskolningsdag på tisdagen blev inställd för att det på riktigt var snökaos i Göteborg och två av tre lärare inte kunde ta sig till förskolan. Först blev jag så himla besviken över att missa en inskolningsdag (av mina ynka fyra), men sen pulkade vi loss nästan hela dagen. Så roligt (tyckte även Agnes trots den allvarliga uppsynen, hon ser alltid så där fokuserad ut när hon åker fordon)!

Dag 6-7 var det återigen Henriks tur att va med på förskolan och nu testade de med att även vara borta under sovvilan. Onsdagen gick jättebra, men torsdagen gick inte alls bra. När Henrik kom tillbaka efter sovvilan fick han reda att hon varit ledsen nästan hela tiden och att det varit svårt att trösta henne. 

Och dag 8, som från början var tänkt som min sista inskolningsdag, var inte heller någon höjdare. Vi skulle prova att äta frukost för första gången och jag var inställd på att vara med en stund innan jag lämnade, men pedagogerna föreslog att jag skulle lämna direkt i hallen som en ”riktig” lämning istället. Det var det mest hjärtskärande jag varit med om. Agnes klamrade sig fast och jag som inte ens var beredd på en lämning tyckte att det kändes som att de slet mitt barn ifrån mig. Vilket de så klart inte gjorde, obs.

När jag stängt grinden om mig började jag storgråta och det var ungefär vad jag gjorde resten av förmiddagen. Det som dock var lite skönt för mig, var att det var många i personalen som var sjuka så jag fick hämta lilla barnet redan kvart i tolv. Och redan då var hon helt slut, söndergråten och jättetrött. Arma modershjärtat kunde knappt hantera det.

Tredje inskolningsveckan

Japp, vi kör på med en tredje vecka för vi som TUR ÄR, har möjlighet till föräldraledigt även denna vecka. Vi testar att köra 9-14-dagar denna vecka för att sen öka till 8.45-15.15 nästa vecka som det är tänkt att hon ska gå nu i vår. Och så här på dag två, min förhoppningsvis allra sista inskolningsdag sitter jag här 200 m från förskolan och väntar på ett samtal som ännu inte kommit (nu har det gått två timmar, jag hoppas verkligen att de bara missat att ringa eller att vi missförstod varandra). Och efter att ha lämnat och hämtat ett storgråtande barn i dagarna tre nu, så känns det ju inte bra. Jag älskar idén med föris, och jag känner att Agnes är redo rent utvecklingsmässigt för att börja nu när hon är ett och ett halvt. Hon kommer ju att gilla det så småningom, det vet vi.

Men tills dess behöver vi tips! Vad har funkat för er? Hur var er inskolning? Löser det sig vecka fyra tror ni? 

 

Bonusbild från gårdagens Universeum-besök. Jag kände att vi var tvungna att göra någor superkul för att väga upp allt ledset och det var verkligen LJUVLIGT att se henne ränna runt skrattandes, Agnes ÄLSKADE visst det här stället.

bebis

Korkskruvarna

  
Det enda två sakerna vi var bombsäkra på innan Agnes kom var:

1. Hon skulle ha bruna ögon (pappa, faster, farmor och farfar har knallbruna).

2. Hon skulle ha sprikrakt hår (se mammas och pappas strip).

Men nä, det blev isblå ögon och, upptäckte jag idag, små korkskruvar som tittar fram i nacken istället.

bebis

Friskförklarad höft!

agnes-hoft-2015-12-15

När Agnes föddes blev hon diagnosticerad med höftledsluxation och vi kom hem med en bebis i otympligt platsskena som hon var tvungen att ha dygnet runt sina sex första veckor. 15 december, nästan 1,5 år efter att hon blev av med skenan var det dags för ett återbesök på ortopeden för att kolla att allt stod rätt till med höfterna.

Jag har har varit redigt orolig i perioder för detta, särskilt när Agnes tog god tid på sig innan hon började stå  och gå själv:
– stå själv utan att hålla i sig 23 augusti/13 månader
– första stapplande stegen 14 september/14 månader
– första fem-sex stegen själv 11 oktober/15 månader
– gå lite längre sträckor 1 november/16 månader .

Men när hon väl började pinna på i november så försvann all den oron direkt. För hon har inte minsta tillstymmelse till att halta eller gå konstigt, utan springer runt som om hon aldrig gjort annat. Ändå så var det en otrolig lättnad när röntgen och läkarundersökningen visade att hon hade perfekta höfter!

bebis

Att skypa med barnet

Det känns som att man sagt det tusen gånger, men just nu händer det så himla mycket i Agnes utveckling. Hon började gå för en och en halv månad sen (11 okt), och sen dess har hon gått från att va en bebis… till ett barn. Jag som jobbar och inte träffar Agnes lika mycket, upplever det som att hon har nya färdigheter varje dag. Det senaste är att hon kan förmedla vad hon vill att vi ska göra. Hon plockar fram en lekfilt att sitta, tar fram legot och pekar åt mig var jag ska ställa saker. Så coolt!

Hon har också fått världens bästa minne, och kommer ihåg hur allt hänger ihop. I och med badrumsrenoveringen bor vi hemma hos hennes farmor och farfar, och där har hon nu upptäckt alla hushållsmaskiner. Hon sätter på ugnen, lägger in tvätt i tvättmaskinen, öppnar och stänger torktumlaren , tänder och släcker  alla lampor och sätter på de olika tv-apparaterna med fjärrkontrollerna. Hon kan också börja peka på högtalarna när hon vill höra musik från dem, och fattar hur det går till att sätta på spelaren i ett annat rum.

Innan jag skulle åka till Island videosamtalade vi en stund och det kändes som att hon fattade precis hur det funkade. Hon gick till och med iväg med telefonen för att visa mig sin nya tandkräm. Plus ville pussas.

Det går liksom inte att begripa att hon nu förstår alla de här sakerna. Bästa lilla 16-månaders-barnet.