graviditet #2

Gravid vecka 7 (6+0) – MVC-besök, partogram och ”när ska man berätta?”

Den här veckan har varit särdeles händelserik. I tisdags (18 april) var vi på det första besöket på MVC där vi fick träffa en alldeles underbar barnmorska. Hon hade förberett sig så himla bra, läst partogrammet och min journal, hade koll på alla datum som jag rabblade nervöst i telefonen och var så klok och mjuk. Efteråt jublade vi båda över hur fantastiskt hon var!

Inför besöket hade jag nog tänkt att vi skulle ha mindre behov av MVC vid en andra graviditet, men nu känner jag nästan tvärtom. Första gången hade man ju ingen aning om vad som komma skulle, så det var sällan jag hade några egentliga frågor vid träffarna och när vi pratade om önskemål inför förlossning hade vi ju inget att komma med överhuvudtaget. Tror att det enda som stod i mitt förlossningsbrev var att jag var vegetarian och att jag inte ville ha sterila kvaddar.

partogram
Denna gång började vi prata förlossning redan nu. Vi gick igenom partogrammet från Agnes förlossning och pratade om våra olika upplevelser från den. Barnmorskan bekräftade att det hade varit en lång och utdragen förlossning (här kan du läsa Agnes förlossningsberättelse) och berättade att det vanligtvis blir ett kortare förlopp andra gången, yay! Vi pratade även om vad vi är oroliga för, lite om fosterdiagnostik (vi bokade KUB 29 maj för provtagning och 5 juni för ultraljud) och om alkohol. droger och tobak.

Det enda minuset med vårt besök var att bf (beräknad förlossningsdatum) blev framflyttat till 16 december. För även om jag vet vilket datum jag hade ägglossning (23 mars), så räknar MVC alltid från sista mensens första dag (12 mars). Så det vara bara att gå hem och skruva tillbaka tiden i alla graviditetsappar (två).

Andra saker som har hänt sen senast:
– jag hade det värsta illamåendet hittills. I torsdags fick jag en så kraftig våg av illamående när jag stod på toa och gjorde mig i ordning. Fick hänga över toastolen och sen långsamt knapra på ett torrt knäckebröd för att det skulle gå över.
– magen har svullnat upp ännu mer. Fick knäppa upp jeansen på jobbet för att kunna sitta ner. Vad är det mig och graviditetsmagar! Måste snart köpa nya preggojeans om det här ska hålla i sig.
– vi har pratat om när vi ska berätta för fler och kommit fram till att vi vill vänta till efter KUB innan vi berättar för familj, övriga vänner och Agnes. Det känns svårt att förklara för henne om det inte skulle bli något, så det känns tryggast att vänta. Om det går, vill jag berätta för jobbet först efter sommaren.  Jag kommer att var i vecka 16 när jag går på semester så förhoppningsvis är magen inte såå synlig då. Förra graviditeten berättade jag för jobbet i vecka 15 och då kändes det som att jag gott hade kunnat vänta lite, men inte riktigt orkade gå runt och smyga med magen och icke-alkoholdrickandet. Perfekt då att skrota runt i kaftaner och rymliga klänningar hela sommaren innan det är dags att sprida nyheten.

graviditet #2

Gravid vecka 6 (5+0)

Den här veckan har jag fått uppleva ännu en (för mig) ny graviditetskrämpa. Så förutom illamående, har jag nu också fått känna på molvärkar. I fredags (på långfredagen) började ett illamående smyga sig på efter lunch och sen vid 15-16 började jag få rejält ont i magen, långt ner på vänster sida. Det kändes som en kraftig mensvärk och jag blev väldigt orolig att det betydde att något var fel. Men efter en googling och ett sms till en vän, kom vi fram till ett det verkar vara väldigt vanligt med den här typen av ”växtvärk” tidigt i graviditeten när livmodern blir större.

Hjärnan spelar verkligen ett spratt med mig nu under andra graviditeten. Jag VET ju att allt kan och kommer vara annorlunda, det är till exempel jättevanligt att få fler och värre krämpor andra gången. Ändå blir jag orolig när det dyker upp nya känslor och kroppsåkommor som jag inte hade förra gången. Det är verkligen sjukt svårt att inte jämföra!

Annat spännande som har hänt i vecka 6:

  • ringde MVC i måndags och bokade tid för inskrivning. Vi ska dit tisdag 18 april.
  • jag är jättetrött och somnar i stort sett vid varje nattning.
  • magen har redan börjat svullna upp (det var samma med Agnes), så det börjar redan bli svårt att använda mina vanliga jeans.
bebis · förlossning · graviditet #1 · listor

En ekologisk BB-väska

Nuförtiden när jag åker iväg på kortresor packar jag ofta i samma väska som vi hade med till BB och blir så himla nostalgisk varje gång! Gud vad jag tänkte mycket på vad jag skulle packa ner i den där väskan, och säkert av samma anledning som alla andra förstagångspäron – som en förberedelseprocess och ett sätt att konkretisera att det ska komma ett barn.

Tänkte att det skulle vara kul att lista vad vi faktiskt använde, och vad jag nu i efterhand hade önskat att vi hade med. Jag hade kikat en del på Vanilla & Lace-Abis ”Minimalist Hospital Bag

Till bebisen

agnes_20140709

1. Mjuk och varm filt. Polarn o. Pyrets dubbelsidiga ekologiska jersey-filtar är verkligen hur bra som helst. Vi har två stycken, men den som fick följa med till BB ligger alltid varmast om hjärtat.

2. En eller två omgångar kläder till bebisen. Är det vinter behöver man ju också tänka till på nåt slags ytterplagg, jag skulle satsa på Disanas ullflece-overall i så fall, har jackan nu och den är toppen. Vi hade med ett ekologiskt set med omlottbody och byxa från Åhléns. De är små i storleken och passade därför perfekt, bebisar är ju helt overkligt små när de föds. Vi hade också med ett set med ärvd omlottkofta och prickiga byxor från Emma & Malena, som åkte hem i. Plus mössa och strumpor! Vi hade med en vit newborn-mössa från Mini Rodini och ärvda små ministrumpor som vi aldrig använde för att det var så himla himla varmt.

3. Mjuka tvättlappar. Pappret på BB är lite rivigt, eh. De här från Summerville är overkligt mjuka.

Till mamman
1. Amningslinne och amnings-BH, Lindex. Det är ju prick omöjligt att föreställa sig hur det är att amma, och också hur många amningsplagg det kan gå åt på ett dygn pga av diverse spill. Hade med ett linne och en bh, men hade lätt kunnat haft det tredubbla (som jag på skakiga ben tog mig ner till stan för att köpa inom kort). Lindex linnen är toppen, däremot tycker jag att H&M:s bh var bättre.

2. Gravidtights, H&M. Tro mig, du kommer inte vilja ha något annat på dig. Möjligtvis då ingenting. Magen är nästan lika stor som innan förlossningen, så det är ingen idé att tänka att man kan klämma in sig några jeans eller knappt ens mysbyxor.

3. En längre supermjuk och skön skjorta eller klänning. Jag tyckte det var gött att ha nåt som gick ner över rumpan när man vaggade runt på BB med nättrosa. Hade tagit med en sån skjorta med tanken att det var den jag skulle föda i för att jag hade fått för mig att jag inte ville ha sjukhusrocken. Men vete hundarna hur det hände men när epiduralen var satt hade jag vips fått på mig en sån. Nu hade jag en hemma sen gammal, annars hade jag nog klickat hem en oversize-tisha från Beaumont Organic.

4. Amningsinlägg. Jag använde dessa i tyg från Imse Vimse, men i kombination med pappersvarianten.

5. Godis. Visst, man får jättegod och bra mat på BB (även vegansk som jag hade beställt), men gud vad gott det var med godis! Hade med nötter, torkad frukt (bra även på förlossning) och sen pep Henrik iväg och köpte en jättepåse med lösgodis.

Det man inte behöver ha med
– så himla mycket kläder egentligen. Nu föddes Agnes i värsta värmeböljan så hon behövde det snarare svalt, men vänner som födde i november vittnade om samma obehov av kläder. Det enda man vill göra ju är att gossa hud mot hud.

– blöjor. Varken till bebis eller sig själv. Däremot kan det vara bra att ha ett paket nyföddblöjor (tyg eller engångs) och ett gigantiskt paket med förlossningsbindor. För man blöder ju i VECKOR. Jag hade köpt ekologiska från Natracare.

Det jag önskar att vi hade fått med:
– amningskudde. Det var en sån grej som jag trodde var hittepå, men nu sedan jag fått prova vänners kuddar förstår jag grejen till 100 %. Så himla himla mycket lättare att få till amningen, och avlastande för onda axlar och rygg. Minimundus har en med bovete som verkar bra och stabil.

mickesbild1– ett babyskydd att köra hem barnet i. Alltså det här vet jag inte ens hur vi lyckades att misslyckas med, men vi hade nog bara räknat med att även Mölndals BB hade babyskydd att hyra ut (vi hade kollat upp detta med Östra sjukhuset). Jag hade nog inte ens tagit in att vi skulle kunna hamna någon annanstans än Östra, minns att jag i värkarna hemma först tyckte det var superjobbigt att vi skulle behöva åka till Mölndal där vi aldrig varit tidigare. I alla fall, det löste sig med att vi temporärt fick låna ett babyskydd på Mölndal som de egentligen har för transporter mellan sjukhusen, vilket ju till viss del stämde då vi behövde åka direkt från BB till ortopeden på Drottning Silvias Barnsjukhus. Väl på Östra hyrde vi det babyskydd som vi sen hade i nio månader.

– tofflor. För nej, det kommer inte gå att böja sig ner post-förlossning.

Bra webbshoppar som vi brukar handla från: medvetenmini.se, laplandecostore.se, minimundus.se, goodforkids.se, ekokul.se, ekotjusigt.se och kokobello.se.

bebis · förlossning · graviditet #1 · listor

Gravidlistan

nyfödd

När blev du mamma?
Jag var 33, men fyllde 34 bara två dagar senare. Jag och Agnes var planerade till samma dag, 6 juli, men hon kom en dag tidigt och jag kom en dag sent. Hon föddes vecka 39+5 (alla veckoangivelser nedan är ”MVC”-veckor, alltså inte det som står i appen).

Hur många barn har du?
Ett barn på 1 år och 8 månader.

Var graviditeten planerade?
Ja, i allra högsta grad. Vi hade bestämt att vi skulle börja försöka efter sommaren och i mitten på september blev det bebis.

Foto 2016-02-25 22 22 29När berättade du om graviditeterna?
Vecka 6-8 för familj och vänner, vecka 15 för jobbet och Facebok (med en så fantastisk film), vid RUL på Instagram.

Hur många barn vill du ha?
Jag vill ha ett till ändå, har så mycket bebislängt just nu.

Tätt ihop eller långt isär?
Nu kommer det ju inte bli tätt hur vi än gör, men jag hade nog inte varit främmande för att ha haft två tätt. När man ”ändå håller på” liksom (förstår att det inte är så enkelt, förstår verkligen det).

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Jag hade två perioder när jag var väldigt orolig. Det var dels i början, från vecka 7-8 till mitten av graviditeten, då det sjunkit in att det var ett litet barn därinne och jag drabbades av det stora ansvaret för att hålla detta lilla liv friskt och levande. Låg och grät i soffan över allt jag oroade mig för (mest vilken mat jag ätit) och mådde ibland JÄTTEDÅLIGT. Sen hann jag med en orossläng precis på slutet då jag åkte in till antenatal själv i vecka 36 då jag inte känt fosterrörelser på länge, så läskigt.

Hur var graviditeten?
Jag hade en så ljuvlig graviditet? Jag var relativt pigg och krämpfri hela tiden, var till och med ute och ”sprang” och kollade lägenhet åt en kompis bara två dagar innan Agnes damp ner. Min mage var rätt liten fram till slutet, vilket jag antar kan spela in här, men sammanlagt gick jag upp 18 kilo vilket ju är en bit över ”medel”.  Det i krämpväg som jag märkte av var att jag fick ont i ryggen cirka halvvägs, och fiffigt värre fick jag gå på gratis vattengympa genom MVC en gång i veckan vilket hjälpte väldigt mycket. Jag var hiskeligt trött över jul och nyår när vi var i San Francisco (i vecka 12-13). Tror att kroppen inte klarar jetlag lika bra som gravid.?Och sen var jag nog i efterhand rätt humörsvängig (vilket har fortsatt ävern efteråt med en PMS som heter duga :-()

magen_vecka27
Magen vecka 27

Gillade du att vara gravid?
Ja, tyckte lite otippat väldigt mycket om det. Det kan så klart bero på att jag inte hade några nämnvärda besvär, men också att jag tyckte det var coolt att kroppen gick runt och gjorde liv.

Visste du vilket kön det skulle bli?
Nej, vi hade bestämt att inte fråga om det på rutinultraljudet. Däremot försa sig barnmorskan och sa ”hon” om bebin tre gånger, så jag hade nog min lilla aning.

Apropå förlossning. Hur var den?
Har skrivit om hela förlossningen här. I korthet:
Från första värken tills att hon kom ut tog det 33 timmar. Jag kände första värken klockan 03 på natten mot fredag och var hemma och tog värkar fram till cirka 20.00 på fredag kväll. När vi kom in var jag öppen 4 cm och fick stanna (yey!) trots att värkarbetet avstannat. Stuffade runt i förlossningsrummet och fick igång värkarna igen och kunde ta dem bra fram till cirka 7 cm öppen (vid klockan 01) då jag bad om och fick en EDA.

 

forlossning_eda

Smärtbefriad kunde ta ta värkarna ståendes och gåendes och vid 05.30 var jag helt öppen och somnade lite strax efter(!). Sen började den inte så roliga utdrivningsfasen, som för mig var väldigt utdragen och utan krystvärkar. Istället fick jag värkförstärkande, vilket var vidrigt. Där och då tappade jag all kontroll och fram till att lilla bebin kom ut upplevde jag det som ett fem timmar långt smärtkaos. Jag gick in mycket i mig själv och minns inte så mycket av dessa timmar, tyvärr. Till slut kom hon ut med hjälp av det klassiska handdukstricket där man liksom trycker ut bebisen själv. Jag gick sönder en del och fick sys i ett par timmar efterår (dock ”bara” grad 2) och skadade min svanskota som fortfarande inte är bra.

Överlag tyckte jag dock att det var en bra upplevelse. Jag hade mycket frågor i början om varför min utdrivningsfas blev så lång och varför jag inte fick några krystvärkar och om det överhuvudtaget var en ”normal” förlossning eller inte. Jag fick gå på en extra MVC-efterkontroll och bara grotta i min förlossningsjournal, vilket var bra, och jag har läst och lyssnat mycket på andra förlossningsberättelser för att bearbeta. Och sedan en tid känner jag inte längre någon rädsla för att göra det igen. Är tvärtemot peppad!

Hur var första bebistiden?
Magisk! Och väldigt omvälvande. Jag fick enormt staka beskyddarinstinkter och hade lite svårt att hantera dem i början. Det är så svårt att föreställa sig att man kan vara så rädd om någon, gah! Vi fick en jättebra start på BB, med bra stöd och fungerande amning, och vi tokälskade våra barnmorskor.

agnes_20140708_4
Agnes – tre dygn gammal och med gulsot.

Agnes fick gulsot tredje dagen så vi fick stanna ett dygn till för säkerhets skull och ge henne extra tillskottsnäring var tredje timme, då hon rasat lite för mycket i vikt (var nere på 2815 g och vände).

På en extra läkarkontroll upptäcktes att hon hade en glidning i ena höften, så vi fick åka direkt från BB till barnortopeden på andra sidan stan. Jag blev på riktigt chockad när de där bestämde att hon behövde ha en Frejka-skena i 6 veckor, och det tog några veckor innan jag kunde släppa hur orättvist jag tyckte att det var att alla kunde få gosa fritt hud-mot-hud med sina nyfödingar. Dessutom hade jag väldigt ont i min svanskota, vilket gjorde det besvärligt att sitta och amma, ja sitta över huvud taget.

agnes_20140711

Men mest av allt var det helt himla underbart! Det är så coolt att kunna känna så här mycket kärlek till ett litet knytte. Och det där att hitta en liten snusande bäbis i sängen och soffan – helt vanligt, fast ändå så knäppt!

Hade ni bestämt namnen sedan innan?
Nej, vi hade en lista på namn som vi gillade, men när hon väl kom ut så passade inget av dem. Det tog en dryg månad innan vi hittade rätt med Agnes.

Ett råd till blivande mödrar?
Skrev så här till Elsa Billgren som vill ha ”första bebis-tiden-råd” (där kommentarsfältet nu är proppfullt med massa bra råd och erfarenheter som inte är pekpinninga):

Oj, så många bra råd! Vi fick barn i början på juli 2014 och det var ju varmaste sommaren på jättelänge. En liten bebis klarar inte det så bra så vi var inne på dagarna och försökte ta oss ut på kvällarna med skakiga ben. En sommarbebis är underbart, men det kanske kan vara bra att va förberedd på att värmen kan göra att man inte vågar göra så mycket. Och att det kan få vara så, det blir ju en sommar nästa år med!

Sen tyckte jag att det allra mest omskakande och coola var de enormt starka känslorna. Det går nog inte att förbereda sig på, men SHIT POMMES vad stark den där beskyddarinstinkten är. Jag började storgråta på förlossningen när barnmorskan tog knoddis ifrån mig för att väga och mäta, haha. Var övertygad om att hon skulle tappa henne. Det blir såklart mer hanterbart efter ett tag, men jag var verkligen heeelt oförberedd på att jag skulle känna så. Trodde att jag skulle va mycket ”coolare”, men alla besökare fick handsprita och avlägga friskhetsintyg och så vidare (och jag övade på att strunta i vad andra tyckte om att jag ”överbeskyddade”). Så ett råd är att strunta i vad andra vill och tycker och låta era känslor styra helt. Vill ni inte ha besök, strunta i det. Vill ni inte att folk tar på er bebis utan att ha tvättat händerna, säg till dem. Vill ni inte åka land och rike runt på ett varmt tåg för att hälsa på folk, låt dem komma till er. Vill ni bara va hemma och glutta på er nya största kärlek, gör det. Det är så himla himla coolt att bli förälder! All lycka! ❤

bebis · bloggjulkalender

Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om

magen_vecka27

Det är verkligen inte den mest fulländade bilden på något sätt. Men jag är så glad att jag kom ihåg att ta bilder på kalaskulan då och då. Detta är i vecka 27. Jag minns att jag tyckte att den var enorm, och att det kändes som att det bara var slutspurten av graviditeten kvar. Såhär i efterhand är den ju gulligt liten och nej, de där tolv veckorna var evighetslånga.

Inlägget är inspirerat av Emily Dahls bloggjulkalenderinitiativ, kolla in hur du gör för att vara med här.