graviditet #2

Gravid vecka 36 (35+6) – tredje besöket på antenatal och förlossningskontrakt

Varsågod för bjussig bild! Jag har egentligen inga problem att visa gravidkropp i all sin glory, men här sitter jag ändå i bara strumpbyxorna och ser mest ledsen ut. Bilden är tagen i söndags (12 november), när jag var på mitt tredje besök på antenatalmottagningen för att kolla upp minskade fosterrörelser. Denna gång hade jag inte känt bebisen på ungefär två dygn – i kontrast mot det vanliga karatesparkandet dygnet runt – så när vi ändå var på Östra för att hyra babyskydd till bilen (tips!), gick jag till antenatal för en check-up. Vi blev jätteväl mottagna och då vi var de enda som var där kom vi in på en gång. Allt visade sig vara normalt, och det registrerade tre fosterrörelser bara på de tio minuter som vi var där. De gjorde också ett ultraljud där där läkaren noggrant gick igenom och mätte allt. Hon uppskattade födelsevikten till 3 500 g, något mer än vad Agnes vägde (3035 g). Henrik och Agnes var med för första gången vilket var skönt, men det är också lite roligt hur otrolig obrydd Agnes är över ultraljudsbilderna. De säger verkligen inte henne någonting även om man försöker förklara vad det är som visas. Det var otroligt skönt att allt såg bra ut, det var en lättad mama som fick åka till Max efteråt och sen på stimmigt 3-årskalas.

I torsdags hade vi vårt näst sista ordinarie MVC-besök, som hade förlängts till en timme. Anledningen var att vi skulle skriva ett så kallat ”förlossningskontrakt” som ska vara motsvarande ett Aurora-brev då det ”poppar upp” tillsammans med ens journal när man skrivs in på förlossningen. Det skiljer sig alltså mot det som kallas ”förlossningsbrev”, eller ”önskebrev” som min barnmorska kallade det. Till förlossningskontraktet hade jag själv skrivit:

Tidigare erfarenheter:

  • Har fött en dotter 2014. Normal förlossning, men utdrivningsskedet var väldigt långdraget (7 h).
  • Min svanskota skadades, vilket gjorde att jag inte kunde sitta på 6 månader.
  • Dottern fick höga bilirubin-värden och vi fick stanna 4 dygn på BB för extra tillmatning. Vid läkarkontroll upptäcktes höftledsluxation.

Önskemål förlossning:

  • Litar jättemycket på er barnmorskor och vill ha all guidning, förslag, stöd och pepp!
  • Vill ha hjälp att hitta förlossningsställning/ar som mildrar tryck mot svanskotan (undvika gynställning?).
  • Om möjligt, undvika värkstimulerande pga dålig erfarenhet av att jag helt förlorade kontrollen och fick panik.
  • Påminn mig att gå och kissa. Om det inte går, vill jag ha hjälp att tömma blåsan. Detta glömdes vid min förra förlossning.

Eftervård/BB:

  • Önskar stanna tills läkarkontrollen gjorts (48 h?). Är MYCKET orolig för att inte få stanna på BB och bli hemskickad direkt efter förlossningen. Är främst orolig för att inte själv kunna upptäcka komplikationer hos barnet. Blev väldigt påverkad av det som hände efter förra förlossningen och utvecklade stark oro/ångest över att mitt barn ska bli sjukt. Önskar att få en så trygg start som möjligt på BB med stöd, skulle bli så tacksam för det.

Vi gick igenom mina anteckningar och kompletterade med att gå igenom partogrammet ännu en gång där vi pratade mycket om det långa slutskedet på förlossningen. Tydligen så en normal längde 1 timme, och maxlängd 4 timmar. För mig varade det 7 timmar, så jag är ju något slags extremfall. Inte konstigt att jag upplevde det som väldigt jobbigt!

Det kändes i alla fall väldigt bra att ha gått igenom allt så noggrant och till nästa besök i vecka 38 ska vi kika på det som barnmorskan har skrivit ihop.

 

graviditet #2

Gravid vecka 31 (30+6) – andra antenatalbesöket och kanske att bebis har fixerat sig?

Puh, det blir verkligen tyngre och tyngre nu, och jag märker markant skillnad på hur mycket jag orkar gå, lyfta och anstränga mig. Det är väl bara att inse att jag verkligen är höggravid nu!

I onsdags var jag återigen på antenatalenheten på Östra sjukhuset (var där i vecka 27 också), för att kolla upp vad jag upplevde som minskade fosterrörelser. Dagen före var jag med om en häftig inbromsning när jag åkte bil och magen kom i kläm och jag kände mig öm efteråt. Det i kombination med att jag inte kände mer än några svaga fosterrörelser på lite mer än ett dygn efter bilincidenten, gjorde att jag ringde MVC och gemensamt bestämde att jag borde åka till antenatal för en koll.

När jag kom in för kontroll hittade de direkt hjärtljud, vilket såklart var jätteskönt. Sedan kopplade de in mig på en ctg-apparat för registrera fosterrörelser och sammandragningar och då hände ingenting på mer än 40 minuter. Jag hann inte bli så orolig, i och med att hjärtat hela tiden slog jämt och fint, men när barnmorskorna kom in med röd saft och började buffa runt med magen för att få igång bebisen hann jag väl tänka att de önskade lite mer aktivitet.

Efter ctg-undersökningen fick jag rätt så snabbt träffa en läkare som gjorde en ultraljudsundersökning, där hon snabbt konstaterade att allt såg jättebra ut och att bebisen reagerade med rörelser på hennes tryckande. Hon såg även att bebisen har lagt sig med huvudet nedåt! Jag hade misstänkt det för att det dagarna före hade känt att den höll på ett himla stort vändningsprojekt där inne, och mycket riktigt hade den nu parkerat sig huvud ner och nu, enligt min tolkning, tagit lite siesta efter den stora kraftansträngningen.

Annat som har hänt denna vecka:

  • Har prickat av overall på handla-listan. Det blev denna ullfleece-overall från Disana. Jag tänker att det skulle vara kul att lägga upp bilder på allt vi har förberett till bebisen denna gång, och vad jag ska packa i bb-väskan (här är innehållet i vår förra väska). Vad mer skulle vara kul att läsa om?
  • Jag har fått hjälp med båda mina förskolehämtningar denna vecka. I tisdags hämtade farmor och farfar, och i torsdags gick jag istället hem till några vänner och blev sen hämtad i bil. Det GÅR tyvärr inte att hämta på förskolan längre, jag orkar inte.

 

graviditet #2

Gravid vecka vecka 27 (26+6) – antenatalbesök och moderkaka i framvägg

Ända sen förra helgen har jag känt en allt större oro för minskade fosterrörelser. Fram till dess kunde jag känna bebisen flera gånger under dagen, och när jag har lagt mig att vila på kvällen efter nattning och middag så har bebisen alltid börjat röja runt efter cirka en halvtimme. Men denna veckan har jag inte alls känt bebisen lika bra, och i onsdags kväll la jag mig på sängen vid sextiden – för att jag hade så himla ont i ryggen – men bebisen kom aldrig igång att röra sig. Först fyra timmar senare och med diverse olika tricks för att försöka få igång rörelser, kom hen äntligen igång. Det stillade oron för den natten men på torsdagen gnagde det hela dagen att jag tycker att bebisens rörelsemönster hade ändrats så mycket. Efter ännu en orolig torsdagskväll, bestämde jag mig för att ringa till MVC dagen efter.

Jag ringde direkt på morgon och fick sen en samtal tillbaka någon timme senare. Den barnmorska som jag pratade med tyckte att jag skulle ringa till antenatalmottagningen (en mottagning för kontroller utöver vanlig mödravård) direkt, då hon bedömde att det var onödigt för mig att komma in till MVC för att lyssna på hjärtljuden med en doppler (som annars är rutin att göra först). När jag sen ringde antenatal, blev de å sin sida lite konfunderade över att jag fått denna rekommendatione, men sa att jag kunde åka in på drop-in för att kolla vad de förändrade och minskade fosterrörelserna kunde bero på.

Efter ett möte på jobbet, tog jag spårvagnen upp till Östra sjukhuset vid 16.00-tiden. Efter mindre än en timme kom jag in på ett undersökningsrum där de satte en CTG-maskin att mäta av hjärtljud och rörelser. Sköterskan hittade direkt ett starkt hjärtljud, vilket så klart var väldigt lugnande, och sen fick jag sitta själv i rummet i en halvtimme medan maskinen mätte. Allt såg bra ut på kurvan, men de ville även att en läkare skulle göra ett ultraljud. Två timmar senare fick jag komma in göra ett ultraljud, och såg direkt att bebisen röjde runt en hel del. Läkare frågade ”känner du den sparken” när vi såg att bebisen kickade till och jag fick erkänna att jag inte gjorde det. Hon hummade lite och mätte sen alla olika vinklar och vrår på bebisen och även hur flödet såg ut i navelsträngen. Efter att ha matat in alla värden kunde hon konstatera att allt såg bra ut, men att det fanns en förklaring till att jag inte känner fosterrörelserna så bra – jag har tydligen moderkakan i framvägg. Det är lite svårt att hitta vettig information om detta tyvärr, men vad jag har förstått gör detta, där moderkakan är placerad i bukväggen, att den blir litegranna som en stötdämpare vilket gör att man kan känna bebisen både senare och mindre än i annat fall.

Det var så klart jättejätteskönt att se och höra att allt är bra! Men också lite klurigt att nu inse att jag inte kommer att kunna känna bebisen regelbundet på samma sätt som med Agnes. Läkare var dock väldigt tydlig med att jag skulle åka upp till antenatal igen om jag kände samma oro någon annan gång, utan att tveka. Så det ska jag ta med mig!