graviditet #2

Gravid vecka 14 (13+6) – andra MVC-besöket och oro inför förlossning

Vecka 15! Det går så himla fort nu, jag hänger knappt med. Till exempel känner jag mig fortfarande väldigt nygravid, trots att jag snart närmar mig halvtid. Känslan är verkligen att tiden går mycket fortare under andra graviditeten. Jag hinner knappt kika vad som står i gravidappen, och jag har inte alls lika mycket tid att ligga och klappa på magen och känna efter hur jag mår. En treåring med en helt fantastisk enorm energi plus all logistik gör att det helt enkelt bara går i ett. På ett sätt är det ju positivt att tiden inte sniglar sig fram på samma sätt, men det är också lite jobbigt att inse att den här bebin inte får samma uppmärksamhet.

Denna veckan hade vi vår andra träff med vår barnmorska på MVC (den första var redan i vecka 7). Vi gick igenom provsvaren från den blodprov som jag tog vecka 13. Jag hade tydligen inte alls särskilt bra järnvärde, utan jag ska försöka ha en mer järnrik kost och efter RUL (som vi bokade in till 18 juli) ska jag börja ta extra järntillskott. Typiskt, jag som var så glad över att mitt järnvärde såg bra ut.

På besökte tog jag också upp lite orosfrågor inför förlossningen. Till exempel att Sahlgrenska numera skickar hem omföderskor sex timmar efter förlossningen, så kallad tidig hemgång. Vi hade en helt fantastisk tid på Mölndals BB, där vi fick stanna i fem dagar tills vi kände oss redo att åka hem. Att som nu inte ens få stanna ett dygn på BB, tcker jag både är stressande och ledsamt, att vi och den nya bebin inte får samma mjuka och trygga start med varandra och att det första vi ska göra är att sätta vårt alldeles nyfödda barn i en bil mitt i december. Sen tänker jag också att det rent medicinskt verkar så sjukt osäkert. Den obligatoriska läkarundersökningen är efter 48 timmar (så då måste man åka tillbaka igen), och allt med amning och andning och komplikationer för den födande kanske inte hinner upptäckas direkt. Kommer man ens kunna stå upp liksom?

Barnmorskan försäkrade mig om att det inte skickar hem någon som absolut inte vill det, men jag känner att det är en så klen tröst i alltihopa. Varför kan inte alla bara få bli garanterade 48 timmar på BB och så kan man få välja att åka hem tidigare om man vill det?

Det känns som att vår barnmorska ändå förstår vår oro, och jag känner mig väldigt trygg med att prata mer inför förlossningen med henne. Nästa MVC-besök bokades till 4 september, då är jag i vecka 26 – evighetslångt borta!

graviditet #2

Gravid vecka 12 (11+6) – blodprover och järnvärde

Vecka 12 inleddes med att jag hade tid för att ta prover på MVC. Dels skulle jag ta alla de vanliga proverna för gravida – järnvärde, sköldkörteln, könssjukdomar, vita blodkroppar… alltså jag vet inte ens allt de testar för? Dels tog jag blodprover för KUB (kombinerat ultraljud- och blodprov), en fosterdiagnostisk metod som alla i Göteborg erbjuds om man är över 35 år. Vi gjorde iofs det även med Agnes fast jag då bara var 33 år, men då får man stå för kostnaden själv. Ultraljudet ska vi göra nästa vecka, och då slås de olika värdena samman till en risksiffra. Jag är verkligen jättenervös för det!

På MVC fick jag direkt svar på att mitt järnvärde och att mina vita blodkroppar såg bra ut! Jag är verkligen glad så länge jag slipper äta järntillskott, för min mage klarar verkligen inte det. Så det var ett skönt besked att få.

Jag har känt mig rätt så pigg även denna vecka, så jag vågar ändå ropa ett litet litet hej över att den allra mest komaliknande tröttheten nog har gett med sig nu. Däremot har illamåendet smugit sig tillbaka, och det känns verkligen som att det är stress som jagar fram det för det är verkligen värst de dagar jag har jobbiga och stressiga morgnar.

Några milstolpar denna vecka:

  • Har tagit de första blodproven och testerna denna graviditet. Vi får svar på KUB 5 juni, och svar på resten av värdena 13 juni.
  • Tröttheten verkar ÄNTLIGEN ge med sig. Prisa allt och alla för att jag nu kanske till exempel kommer att blogga lite mer.
graviditet #2

Gravid vecka 6 (5+6) – MVC-besök, partogram och ”när ska man berätta?”

Den här veckan har varit särdeles händelserik. I tisdags (18 april) var vi på det första besöket på MVC där vi fick träffa en alldeles underbar barnmorska. Hon hade förberett sig så himla bra, läst partogrammet och min journal, hade koll på alla datum som jag rabblade nervöst i telefonen och var så klok och mjuk. Efteråt jublade vi båda över hur fantastiskt hon var!

Inför besöket hade jag nog tänkt att vi skulle ha mindre behov av MVC vid en andra graviditet, men nu känner jag nästan tvärtom. Första gången hade man ju ingen aning om vad som komma skulle, så det var sällan jag hade några egentliga frågor vid träffarna och när vi pratade om önskemål inför förlossning hade vi ju inget att komma med överhuvudtaget. Tror att det enda som stod i mitt förlossningsbrev var att jag var vegetarian och att jag inte ville ha sterila kvaddar.

partogram
Denna gång började vi prata förlossning redan nu. Vi gick igenom partogrammet från Agnes förlossning och pratade om våra olika upplevelser från den. Barnmorskan bekräftade att det hade varit en lång och utdragen förlossning (här kan du läsa Agnes förlossningsberättelse) och berättade att det vanligtvis blir ett kortare förlopp andra gången, yay! Vi pratade även om vad vi är oroliga för, lite om fosterdiagnostik (vi bokade KUB 29 maj för provtagning och 5 juni för ultraljud) och om alkohol. droger och tobak.

Det enda minuset med vårt besök var att bf (beräknad förlossningsdatum) blev framflyttat till 16 december. För även om jag vet vilket datum jag hade ägglossning (23 mars), så räknar MVC alltid från sista mensens första dag (12 mars). Så det vara bara att gå hem och skruva tillbaka tiden i alla graviditetsappar (två).

Andra saker som har hänt sen senast:
– jag hade det värsta illamåendet hittills. I torsdags fick jag en så kraftig våg av illamående när jag stod på toa och gjorde mig i ordning. Fick hänga över toastolen och sen långsamt knapra på ett torrt knäckebröd för att det skulle gå över.
– magen har svullnat upp ännu mer. Fick knäppa upp jeansen på jobbet för att kunna sitta ner. Vad är det mig och graviditetsmagar! Måste snart köpa nya preggojeans om det här ska hålla i sig.
– vi har pratat om när vi ska berätta för fler och kommit fram till att vi vill vänta till efter KUB innan vi berättar för familj, övriga vänner och Agnes. Det känns svårt att förklara för henne om det inte skulle bli något, så det känns tryggast att vänta. Om det går, vill jag berätta för jobbet först efter sommaren.  Jag kommer att var i vecka 16 när jag går på semester så förhoppningsvis är magen inte såå synlig då. Förra graviditeten berättade jag för jobbet i vecka 15 och då kändes det som att jag gott hade kunnat vänta lite, men inte riktigt orkade gå runt och smyga med magen och icke-alkoholdrickandet. Perfekt då att skrota runt i kaftaner och rymliga klänningar hela sommaren innan det är dags att sprida nyheten.