bebis · en bild i timmen

Agnes 13 månader – En bild i timmen

09.00. Den här gången sparade vi en-bild-i-timmen-projektet till den 7:de augusti. För att vi då skulle vara hos mormor och morfar, och för att det är mer spännande att ha dokumenterat. Agnes hade vaknat på lite gnällhumör men blev efter frukost och lek en superglad och nöjd person. Här lite extra nöjd till och med, för att hon hade lyckats sätta på alla ringar på leksaksfyren.

10.00 Mormor och favoritbarnbarnet har gjort sig redo för promenad och sovvila i vagnen. Med tågvagnar så klart, alltid en i handen.

11.00. Utvilad och tillbaka i huset är det dags för lite solkrämsinsmörjning för att kunna vara utomhus. Det är INTE en av Agnes favoritsysslor, trots den okej glada uppsynen.

12.00. Lunch på terassen med mormors pannkakor som gick ner betydligt bättre än mammas, humpf.

13.00. Dagens andra sovvila spenderades även den i vagnen. Här någonstans började jag misstänka att det kanske var feber på gång, hon slocknade lite för lätt, men det var svårt att avgöra för att det var så svettigt och varmt ändå.

14.00. Nyvaken person som för första gången doppar fötterna i havet, eller nåja, Mälaren. Sen begav vi oss hemåt, med den gnagande känslan av att ännu ett feberskov var på gång.

20.00. När vi kom hem från promenaden tog vi Agnes temperatur, och det visade sig att hon hade feber som jag trott. Resten av dagen (och resten av tiden hos mormor och morfar tyvärr) var hon sjuk, hängig och jättetrött. Det kändes fel att fortsätta ta bilder, så dagens bildkavalkad fick avslutas så här. ❤

Att komma ihåg:
Storlek 80

bebis · resor

Orust2015

 Agnes har nu bockat av sin första riktiga semestervecka. Henrik, hon och jag har tillsammans med fem vuxna, ett barn och en hund hyrt ett hus på Orust. Huset var gulligt och knäppt inrett, och vi hade ett stort och ljust sovrum på övervåningen som var vårt alldeles egna under veckan.

Tyvärr var inte vädret det allra bästa. Regnet höll sig borta, men temperaturen var runt 16 grader mest hela tiden och det inbjuder ju inte riktigt till bad och strandhäng. Istället höll vi oss mest hemmavid och hängde på filt i gräset, utforskade alla husets vrår, tog några korta promenader, grillade…  

tog eftermiddagslurar…  

badade i uppblåsbara minipolen, spelade spel, gjorde några korta utflykter på ön och däremellan läste lite i någon bok.

Tyvärr hade Agnes svårt att somna på kvällarna. Det hade iofs börjat några dagar innan Orustveckan (och håller ännu på nu en vecka senare), men det blev ännu mer kännbart när vi inte var hemma. Dels kunde nattningarna ta en och en halv timme, men när hon väl somnat så vaknade hon efter max en timme för att sedan inte kunde somna om. Hon var superpigg och glad, och vissa kvällar var hon vaken till halv tolv innan hon kunde komma till ro. Jag antar att det var alla nya intryck, människor och den ovana sovmiljön som ställde till det för henne utöver att hon redan börjat ändra sina sovrutiner. Aja, så kan det va med en liten bebis!

bebis · resor

Tågresa till huvudstaden

I helgen har Agnes gjort sin Stockholmspremiär! Vi har hälsat på mina föräldrar och fått lite avlastning när pappan varit på turné med sitt band. Vi åkte alltså tåg själva för första gången (dock Agnes andra tågtripp, den första gick till Malmö när hon var lite mindre än fyra månader). Det var väldigt roligt, men kändes också som det stora logistiska föräldratestet.

Resan upp gick så här:


Eftersom jag hade tagit i rejält med tidsmarginalen hade vi lite drygt trekvarts timme att underhålla oss på på Centralstationen. Vi köpte flapjack, banan, smoothie, godis och macka (till mig då, var uppenbarligen livrädd att svälta ihjäl under den kommande 2,5 timme långa tågresan).

Sen satte vi oss vid en bänk och kollade folk och Agnes festade loss på dagens första majskrok.

En kvart innan avgång plockade jag upp Agnes i bärselen, letade reda på perrongen och där stod mer folk än vad jag nånsin sett vänta på ett tåg, ALLA med en eller flera resväskor. Svetten började rinna: ”Hur i herre ska jag komma på? Var ska jag ställa vagnen? Hur mycket kommer folk tycka att jag är i vägen? Hjälp!”. Men det gick hur bra som helst! Fick hjälp av två personer att komma på tåget och  ingen under hela resans gång verkade irritera sig det minsta på att jag tagit med en livlig tiomånaders. Istället fråga folk glatt hur de kunde hjälpa mig. Två personer bredvid slogs om att hålla Agnes när jag behövde avlastning, två gulliga hjälpte mig att leta försvunnen mockasin och en störtfin äldre dam ville hjälpa mig av tåget (hon berättade att hon väntade sitt femte barnbarnsbarn så jag avböjde snällt). Och, nästan ännu bättre, platsen vi hade bokat var precis vid toan och utgången och det fanns ett litet utrymme bakom där man kunde köra in vagnen. Hur perfekt? Blev tårögd av tacksamhet och ringde Henrik i extas för att berätta. Han påminde då om att vi ju bokat den platsen just därför, eh. Så tipstips att välja smart plats om ni ska åka tåg med bebis.


Hela vägen till Skövde  var det inte heller någon som satt bredvid oss, så då passade vi på att göra bökiga saker som att äta, och gulliga saker som att vara en jätteliten person som sitter själv i sätet.


Sen hände något som jag aldrig trodde skulle hända – Agnes somnade i min famn. Tror inte att hon har gjort det sen hon var två månader. Visserligen sov hon bara en halvtimme, och jag fick redig kramp i armen, men den lilla pausen av att kunna sitta och stirra ut genom fönstret var guld värd.

När hon vaknade hade vi en timme kvar av resan och den ägnades åt att kolla ipadspelet som tjejen bredvid spelade, byta blöja på extremt trång tågtoa, gulp, och slicka/peta på allt i hela tåget. Agnes kommer säkert bli sjuk för sjätte (!) gången i år (alltså hoppas verkligen inte det), men det går ju bara att hålla i ett överlivligt barn såpass mycket.

En kvart innan vi skulle av började jag packa ihop grejer och klä på Agnes. Här fick då tre personer hjälpa mig med diverse letande och hållande, så tacksam för det. Lyckades med konststycket att inga glömma något, och kom helskinnad av tåget med alla lemmar och pinaler i behåll.

Ger Agnes och mig A+ för denna första solotågresa.

bebis · bloggjulkalender · loppis

Lucka 19: En bild från din semester

Processed with VSCOcam with f2 preset
Jag hann aldrig ha någon regelrätt semester i år. Föräldrapenning är nämligen inte så värst semestergrundande, så jag sparade mina semesterveckor till 2015 för att vi ska kunna ha en lång, gemensam sommarsemester då istället.

Men de två veckorna som jag gick hemma och gravidväntade var, i alla fall så här i efterhand, väldigt semesterlika. Jag vilade med magen i vädret och stödstrumporna på, sträckkollade på Girls, fikade, pysslade med bebissaker och bloggade på Min heliga graal. Då kändes det dock så himla pirrigt och nervöst att jag inte riktigt kunde slappna av, behövde sysselsätta mig hela tiden och var allmänt dålig på att ta det lugnt. Men som tur var hann jag aldrig bli rädd, och inte heller så där vansinnigt otålig som många som går över tiden hinner bli. För detta är jag väldigt tacksam.

Inlägget är inspirerat av Emily Dahls bloggjulkalenderinitiativ, kolla in hur du gör för att vara med här.

bebis · bloggjulkalender · stil

Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu

När Agnes var tre månader kom det ej så efterlängtade håravfallet. Jag tappar nu så mycket hår att det är löjligt. Varje dag plockar jag upp drivor från golvet och hårfästet i pannan har på riktigt krupit upp en och en halv centimeter (ledsen ledsen smiley). Men det finns inget att göra åt det tydligen, och så länge sportar jag denna Whyred-keps mest hela tiden. Det är ju tur att det 1) är socialt accepterat med keps nuförtiden och 2) lite fashion till och med (eller? kanske var förra året? förrförra?).

Bilden är tagen på vår Malmöresa första helgen i november, livets andra hotellvistelse för Agnes, woop woop.

Inlägget är inspirerat av Emily Dahls bloggjulkalenderinitiativ, kolla in hur du gör för att vara med här.