bebis · en bild i timmen

Agnes 13 månader – En bild i timmen

09.00. Den här gången sparade vi en-bild-i-timmen-projektet till den 7:de augusti. För att vi då skulle vara hos mormor och morfar, och för att det är mer spännande att ha dokumenterat. Agnes hade vaknat på lite gnällhumör men blev efter frukost och lek en superglad och nöjd person. Här lite extra nöjd till och med, för att hon hade lyckats sätta på alla ringar på leksaksfyren.

10.00 Mormor och favoritbarnbarnet har gjort sig redo för promenad och sovvila i vagnen. Med tågvagnar så klart, alltid en i handen.

11.00. Utvilad och tillbaka i huset är det dags för lite solkrämsinsmörjning för att kunna vara utomhus. Det är INTE en av Agnes favoritsysslor, trots den okej glada uppsynen.

12.00. Lunch på terassen med mormors pannkakor som gick ner betydligt bättre än mammas, humpf.

13.00. Dagens andra sovvila spenderades även den i vagnen. Här någonstans började jag misstänka att det kanske var feber på gång, hon slocknade lite för lätt, men det var svårt att avgöra för att det var så svettigt och varmt ändå.

14.00. Nyvaken person som för första gången doppar fötterna i havet, eller nåja, Mälaren. Sen begav vi oss hemåt, med den gnagande känslan av att ännu ett feberskov var på gång.

20.00. När vi kom hem från promenaden tog vi Agnes temperatur, och det visade sig att hon hade feber som jag trott. Resten av dagen (och resten av tiden hos mormor och morfar tyvärr) var hon sjuk, hängig och jättetrött. Det kändes fel att fortsätta ta bilder, så dagens bildkavalkad fick avslutas så här. ❤

Att komma ihåg:
Storlek 80

bebis

Periodisk feber

I våras skrev jag om att Agnes varit sjuk väldigt ofta, och tänkte att det nu var dags för en uppdatering angående detta. För Agnes har fortsatt att vara sjuk, vi har räknat till åtta sjukdomstillfällen då hon har haft väldigt hög feber, sex av dem utan några andra symptom.  Efter sjunde febervändan, i juni, kände jag och sambon att det här nog inte är helt normalt (även om vi vet att bebisar är sjuka ofta), så vi bokade en tid hos barnläkaren på vårdcentralen.

Läkaren tog ett gäng prover som alla visade bra värden, så skönt, men det som heter CPR var något förhöjt. Det, tillsammans med Agnes sjukdomshistoria, pekar på att hon att Peridisk feber, PFAPA – en autoimmun sjukdom som gör att inflammationer blossar upp i regelbundna intervaller, vilket ger feber var fjärde till sjätte vecka.

Vi fick i uppdrag att föra feberdagbok, och kolla upp vilka datum hon har haft feber sedan det började för att se om det finns någon regelbundenhet. Och tyvärr ser det ut som att det finns. Med undantag för de två tillfällena med förkylningssymptom i februari och mars (som antagligen var vanliga vabruariförkylningar), har Agnes haft hög feber 3-5 dagar var fjärde eller femte vecka. Det senaste skovet kom dagarna innan ettårsdagen, vilket gjorde dels att hon var helt medtagen på födelsedagskalaset (så himla ledsamt), dels att vi på riktigt insåg att det nog är Periodisk feber.

Det är så blandade känslor runt detta. Det är ingen farlig sjukdom, ofta växer den bort av av sig själv innan 5-årsdagen, men den gör att Agnes kommer missa mycket på förskolan och hemma. Att hon var sjuk på sin ettårsdag blev så symboliskt för detta, och för att det inte kommer att gå att planera så mycket.

Efter nästa feber (OM det blir en till, vi vet ju faktiskt inte med 100 % säkert ännu om det kommer fler), ska vi ta kontakt med vårdcentralen igen och sen få remiss till Drottning Silvias Barnsjukhus på Östra. Det är tur i oturen att vi så här tidigt träffat en läkare som känner till Periodisk feber, många får vänta flera år på en diagnos. Men just nu känns det som att vänta på en tickande bomb.

bebis · en bild i timmen · mat

Agnes 1 år

Så var den stora dagen äntligen här! Vi insåg ganska snabbt att vi inte hade någon möjlighet att fotografera en bild i timmen som tidigare månadsfödelsedagar, så håll till godo med random bilder från dagens höjdpunkter, de allra flesta tagna av morfar och farfar, men också från gästers och våra mobiler.

agnes-150705-kl-08.15

agnes-150705-kl-08.20

agnes-150705-kl-08.25Dagen började med livets första födelsedagspresentöppning, som var en succé! Agnes verkar tycka det är roligt att slita upp paket, och farmor och farfar hade gjort ett paket stort som ett badkar – fyllt med fina och roliga presenter. Till exempel korgstolen på bilden som Henrik hade när han var liten.

agnes-150705-kl-08.30

agnes-150705-kl-08.30_2

agnes-150705-kl-08.30_3Där satt hon sedan resten av presentöppningen och tog emot sina presenter under stor förnöjdhet.

agnes-150705-kl-08.15_2I övrigt bjöd morgonen på trötta frisyrer och fläckiga kläder. Den enda som var fotovänligt klädd var Agnes i sin fina Emma & Malena-klänning. Det som kanske också syns på bilderna är att Agnes inte var sitt vanliga sprudliga jag. Hon hade fått ett av sina periodisk feber-skov några dagar tidigare och den höll nu på att klinga av. Vi hade precis på morgonen bestämt oss för att inte ställa in festen eftersom febern var mycket lägre. Men hon är alltid väldigt dämpad och trött efter feberskoven, vilket märktes under födelsedagen. Här hjälpte inte heller värmen (enda varma dagen i juli, Agnes gick nog igenom fem klädbyten) eller ansträngningen med fest till att hålla energin uppe.

agnes-150705-kl-11.30

Sedan var det dags för Agnes att sova förmiddagsvila och för de vuxna att börja laga mat till dryga tjugo personer, dekorera, duka och möblera. Vi hade gjort det enkelt för oss och bjöd på två olika sallader – vattenmelon-, svarta bönor- och fetaostsallad (recept från Mera Vego) och en avokadosallad med hyvlad sparris och sojabönor. Farmor hade gjort tårta till de vuxna och jag gjort pannkakstårta till de små. Vimpeln hade jag gjort själv, skrivit ut härifrån och klistrat fast på tjockt papper och klippt ut. Lite pilligt och tidskrävande, men gratis och värt!

agnes-150705-kl-11.30_2Farmor hade sparat denna regnbågsgirland i 35 år(!), så den fick komma upp försiktigt, försiktigt och långt ifrån små barnfingrar.

agnes-150705-kl-14.00

Klockan två började alla fina vänner och släktingar att välla in och fick sig då ett glas alkoholfri bubbel i näven. Agnes var inne på dagens tredje klädbyte – sjömansklänning från H&M som farmor valt.

agnes-150715-kl-14.30

agnes-150715-kl-16.15

agnes-150715-kl-16.25Det åts och dracks och fikades, mest inomhus och i skuggan i trädgården på grund av värmen (puh!).

agnes-150715-kl-15.30

agnes-150715-kl-16.50

agnes-150715-kl-17.00

Huvudpersonen tog en sovvila och var sedan redo för favoritsysslorna: bada, öppna presenter och bli runtkörd i sin splitternya gåvagn under största koncentration.

Vid halvsju någonting hade alla gäster tackat för kalaset och dragit sig hemåt, och vi packade bilen full med presenter och överbliven mat och körde hem en väldigt trött ettåring.

agnes-150706-kl-09.00Dagen efter var det en piggare person som vaknade upp i ett hav av nya och superbra leksaker, böcker, peltorlurar, en star wars/adidas-dräkt och en hemmasydd svanklänning á la Björk. HUR FIN?

Att komma ihåg:
Storlek 74/80

bebis

När en bebis är riktigt förkyld

Ta i allt trä som finns, men nu är nog Agnes på väg att bli frisk från sin fjärde (!) förkylning på två och en halv månader. Hon har varit mer frisk än sjuk i år, stackars lilla barn.

Första gången, 10 januari, försökte vi vara så coola en kan va som förstagångsförälder (tänkte att bebisar har ju feber, det vet ju alla, inget att oroa sig för). Men efter lite mindre än ett dygn ringde vi ändå sjukvårdsupplysningen för att rådgöra lite om vi eventuellt skulle ge henne något febernedsättande. Och rätt så snart fattade vi att det nog var allvarligare än vi trott. Hög feber utan några andra förkylningssymptom på små bebisar ska tydligen alltid kollas. Vi fick order om att ta tempen i rumpan (vi hade bara tagit den i armhålan) och hu för den skräcken vi kände när siffrorna rusade upp till 40 grader. Henrik hade bestämt med 1177-sköterskan att hon skulle ringa tillbaka efter en halvtimme för att se om vi behövde åka in till barnakuten, men när vi såg att Agnes hade så himla myckeet högre feber än vi hade trott var vi redan ute ur dörren innan sköterskan ringde tillbaka. Och mycket riktigt tyckte hon att vi skulle åka raka vägen till barnakuten. Men då vi inte har någon egen bil, resonerades det fram att det skulle kunna gå lika bra att åka till vår närmsta Primärvårdsakut.

agnes 150110 Den här bilden är tagen bara nån timme innan vi åker iväg till akuten, vi har uppenbarligen satt på barnet en extra onesie för att hon verkade frysa *skräckemoji*.

Det visade sig mest vara slöseri med tid. Den läkare som vi fick träffa kände sig inte säker på barn, och vi kände oss inte jättevälkomna i och med att de flera gånger upplyste oss om att de snart skulle stänga (hur hjälper det oroliga föräldrar?). För att kunna kolla om Agnes hade urinvägsinfektion behövde de ett urinprov, vilket är en rätt knivig grej med ett litet barn. Vi försökte i lite mer än en halvtimme att få ur Agnes ett urinprov genom metoden hålla-plastmugg-mot-liten-snippa och helt enkelt vänta tills hon bestämde sig för att kissa. Detta misslyckades såklart, vi missade den lilla stråle som faktiskt kom, så när vårdcentralen så stängde skickades vi vidare med remiss till barnakuten.

(Har jag nämnt att det här var kvällen som stormen Egon blåste in? Det var alltså också skitdåligt och läskigt väder ute, inget för en superfebrig halvmånaders bebis.) Vi satt nu i foajén på en stängd vårdcentral och visste inte hur vi skulle ta oss ända bort till Östra sjukhuset. Som tur var hade jag känt på mig att vi kanske skulle kunna behöva babyskyddet så det var medsläpat, och på en halvtimme dök vår älskade vän Micke upp med bil och körde oss till barnakuten.

All kärlek till de som arbetar där! Fick samma fantastiska bemötande som på BB och förlossningen, spontana känslan är att jag vill gifta mig med varenda barnmorska, sjuksköterska och barnläkare. Vi fick väldigt snabbt komma in på ett eget undersökningsrum och där tog de allsköns prover för att försöka bena ut vad det var för fel på lilla knyttet. Precis som tidigare satt vi med en liten plastmugg mot snippan för att få ett urinprov (här tänker man att det borde ha uppfunnits ett bättre sätt att ta urinprov från bebisar?), och Agnes tvärvägrade att kissa i flera timmar. Till slut bestämdes det att det skulle tas ett urinprov direkt från blåsan genom magen, och i samma sekund som det var gjort kissade hon ner hela mig.

Stackars liten vad den här upplevelsen var skärrande, till slut började hon gråta bara läkaren kom i rummet. Där och då önskar en inget annat än att få ta hem sitt barn, och som tur var hittade de inget knas så vi fick åka hem efter att urinprovet var analyserat. Världens tröttaste bebis slocknade i bilen hem och dagen efter vaknade hon upp som en slagen hjälte, men utan feber! Efter en sväng på Sahlgrenskas öron-näsa-hals-mottagning uteslöts även öroninflammation, så det var den tvådagarsfebern.

Andra förkylningsomgången hade vi ju kunnat räkna ut med ena handen att den skulle komma efter den här lilla babybonanzan. Två dagar senare, 7 feb, hade Agnes återigen jättehög feber, men denna gången även snor och hosta. 1177 konstaterade denna gång att ”ja, förkylningssymptom brukar betyda att det nog är förkylning”. Skulle säga att det är snäppet värre än skyhög feber ändå. Det stackars lilla barnet kunde varken äta eller sova ordentligt och var helt ynkligt. Jag åkte till apoteket för att köpa saltvattenlösning, alvedon och en nässug och sen gjorde vi vårt bästa för att hjälpa henne med snoret (tyvärr hatar hon allt som kommer ens i närheten av näsan, så det var en himlarns fajt varje gång det vankades näsdroppar. Redan på måndagen hade febern släppt, men hostan och snoret höll i sig i nästan en vecka.

agnes 150208_bwVår lilla Röjar-Ralf har vägrat ligga på min mage och gosa sen hon var några veckor, så att hon kunde somna så här tydde på att hon var redigt medtagen.

Tredje förkylningen kom helt utan förvarning 21 feb. Vi var på kafé på Hisingen och firade kär väns födelsedag. Agnes hade varit precis som vanligt hemma och på vägen dit, men efter en blöjbytarvända på toa var hon helt plötsligt tokvarm och ynklig. Väl hemma konstaterades återigen att hon hade skyhög feber, och jag satte mig i kö på 1177 (för att det aldrig går att komma ihåg när och hur man ska ta febernedsättande och när de tycker att en läkare borde kika på sjuklingen). Sköterskan gav mig lite lugnande råd (bebisar har jätteofta jättehög feber) och också lite förmanande tips om god handhygien (hade nämnt att det var tredje förkylningen bara i år). Vi gav Agnes smärtstillande för att få ner febern, men den höll sig i ett dygn innan förkylningssymptomen tog över. Det var alltså bara att återigen tvinga i det stackars barnet näsdroppar, och pallra upp sängen med gamla nummer av Filter. Den här förkylningen hade också lyckats tajma sig med de första två tänderna, och starten på ett nytt utvecklingssprång så stackars Agnes var helt sänkt veckan som följde. Och hostan håller fortfarande i sig (31 mars).

agnes-150327Tredagarsfeberselfie.

Fjärde förkylningen, som just nu håller på att ebba ut, är högst troligtvis den berömda tredagarsfebern. Den bröt ut natten till fredag och höll i sig till natten mot måndag (nästan på pricken 72 timmar). När vi var inne på andra dygnet, i lördags, hade Agnes över 40 grader och var rejält påverkad. Så efter ett samtal med 1177, blev det att åka till barnakuten igen. Denna gången var det farfar som hjälpte till att skjutsa oss dit.

Och jag ljuger inte om stämningen i väntrummet var som hämtat ur Pestens tid, familj efter familj vällde in med krassliga barn. Det kändes som världens sämsta ställe att vara på med sin bebis, och mycket riktigt blev vi hemskickade omedelbums efter att en sköterska snabbt kollat av Agnes. Så skönt att inte behöva utsätta henne för ännu en vända av prover!

Sedan igår måndag är hon alltså feberfri, men fortfarande rätt ynklig och aptiten har inte riktigt kommit tillbaka. Inatt och idag tisdag är hon dessutom jätteledsen i perioder och gråter panikartat. Som tur är ska Henrik och Agnes till bvc imorgon, så då får de kollat så att det verkligen är tredagarsfebern och inget annat.

Håller nu tummarna för att detta är sista vändan för i år. Peppar peppar.