graviditet #2

Gravid vecka 31 (30+6) – andra antenatalbesöket och kanske att bebis har fixerat sig?

Puh, det blir verkligen tyngre och tyngre nu, och jag märker markant skillnad på hur mycket jag orkar gå, lyfta och anstränga mig. Det är väl bara att inse att jag verkligen är höggravid nu!

I onsdags var jag återigen på antenatalenheten på Östra sjukhuset (var där i vecka 27 också), för att kolla upp vad jag upplevde som minskade fosterrörelser. Dagen före var jag med om en häftig inbromsning när jag åkte bil och magen kom i kläm och jag kände mig öm efteråt. Det i kombination med att jag inte kände mer än några svaga fosterrörelser på lite mer än ett dygn efter bilincidenten, gjorde att jag ringde MVC och gemensamt bestämde att jag borde åka till antenatal för en koll.

När jag kom in för kontroll hittade de direkt hjärtljud, vilket såklart var jätteskönt. Sedan kopplade de in mig på en ctg-apparat för registrera fosterrörelser och sammandragningar och då hände ingenting på mer än 40 minuter. Jag hann inte bli så orolig, i och med att hjärtat hela tiden slog jämt och fint, men när barnmorskorna kom in med röd saft och började buffa runt med magen för att få igång bebisen hann jag väl tänka att de önskade lite mer aktivitet.

Efter ctg-undersökningen fick jag rätt så snabbt träffa en läkare som gjorde en ultraljudsundersökning, där hon snabbt konstaterade att allt såg jättebra ut och att bebisen reagerade med rörelser på hennes tryckande. Hon såg även att bebisen har lagt sig med huvudet nedåt! Jag hade misstänkt det för att det dagarna före hade känt att den höll på ett himla stort vändningsprojekt där inne, och mycket riktigt hade den nu parkerat sig huvud ner och nu, enligt min tolkning, tagit lite siesta efter den stora kraftansträngningen.

Annat som har hänt denna vecka:

  • Har prickat av overall på handla-listan. Det blev denna ullfleece-overall från Disana. Jag tänker att det skulle vara kul att lägga upp bilder på allt vi har förberett till bebisen denna gång, och vad jag ska packa i bb-väskan (här är innehållet i vår förra väska). Vad mer skulle vara kul att läsa om?
  • Jag har fått hjälp med båda mina förskolehämtningar denna vecka. I tisdags hämtade farmor och farfar, och i torsdags gick jag istället hem till några vänner och blev sen hämtad i bil. Det GÅR tyvärr inte att hämta på förskolan längre, jag orkar inte.

 

graviditet #2

Gravid vecka 13 (12+6) – KUB, berätta för storasyskon och för kollegor

Titta här, det är en liten bebis därinne! Puh, nu har vi gjort den grej som jag varit allra mest nervös för (efter blödningen), nämligen kombinerat ultraljud- och blodprov – KUB.

Vi hade tid 8.45 måndag morgon på Östra sjukhusets antenatal-avdelning. Vi hade lämnat av Agnes hos mina föräldrar som var på besök, och körde sen mot Östra i, vad vi trodde var, god tid. Men en tankning och två felkörningar senare sladda vi inte på sjukhuset typ två minuter innan vår tid. Såklart fanns det inga parkeringsplatser nära heller (hur kan de inte bara ha ett HAV av jättebreda parkeringsplatser framför en förlossningsavdelning?), så vi fick småspringa in. Allt stressande gjorde att jag liksom inte hann samla mig inför allvaret, och jag blev rätt skakad av alltihopa. Men det var också jättemysigt att få se den lilla människan som bor därinne och som verkligen sprattlade loss som en lite hoppräka. Det var nästan svårt för ultraljudssköterskan att få till de bilder som behövdes för att göra mätningarna pga allt ståhej (det är säkert därför jag har känt bebisen så pass mycket så tidigt denna gång). Men allt såg bra ut enligt sköterskan, och vi kunde andas ut 🙂

En annan lite rolig grej för en otålig person som jag, är att hon flyttade fram beräknat bf fyra dagar (du kanske noterar att detta inlägg inte kommer på en söndag, utan en tisdag denna gång?). Så nu är det 12 december som gäller istället!

Vi hade sedan länge bestämt att vi ville vänta med att berätta för Agnes tills efter KUB, för att vi ville se att allt var ok och att det faktiskt VAR ett barn därinne. Så dagen efter ultraljudet hade vi en mysig morgon tillsammans och då kändes det fint och bra att berätta för henne att hon ska bli storasyster och att det finns en bebis i mammas mage. Hon tog det med väldig ro, ställde frågan ”har den långt hår?”, och sen ville hon busa vidare. Det är såklart superabstrakt för en treåring att hon ska bli storasyskon, men vi har återkommit till det några gånger under veckan och då har det var mysigt att kunna prata om det med henne på en lagom nivå.

Annat som har hänt i denna veckan är att jag också har berättat för mina kollegor. Det var inte riktigt planerat, men en massa nya framtidsplaner och omstruktureringar gjorde att jag kände att det var lika bra att berätta så att ingen räknar med att jag kommer att va på plats efter december. Först berättade jag för chefen igår, och sen berättade jag för resten av kollegorna på fikat idag. Det var kul, och ganska skönt ändå, även om jag ju egentligen hade planerat att berätta först efter sommaren. Allt blir inte alltid som man tänkt, men detta blev också bra!

bebis · bloggjulkalender

Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år

IMG_3787

29 januari blev allt plötsligt väldigt, väldigt på riktigt.

Visst att magen, blå strecket på stickan, mvc-besöken och nedräkningen i gravidappen också hjälpte till, men för mig var det inte förrän här på rutinultraljudet som det verkligen damp ner att ett litet barn bodde där inne och snart skulle komma till oss.

Inlägget är inspirerat av Emily Dahls bloggjulkalenderinitiativ, kolla in hur du gör för att vara med här.